Hon säljer böcker på Bokbörsen, och köper böcker där. De hon köper handlar ofta om skrivande, hennes speciella hylla i köket är snart överfull. Hon bläddrar i dem som om det skulle få hennes böcker skrivna. Läser tips om hur andra författare (!) gör, hur de gestaltar i stället för beskriver, hur de tar sig fram i sina manus, hur de läser högt det de skrivit. Och hon skriver en skvätt här och en där. Har en mapp med ”karaktärer” som inte tycks komma vidare. De har fastnat.

Emellanåt bloggar hon, emellanåt sörjer och gråter hon och tänker och åldras. Och hämtar in ved, eldar i vedspisen, tar ut hunden, fixar torkad blodpudding till hundgodis och klappar katten. Småfåglarna ute får sina solrosfrön. När det inte regnar räfsar hon lite fjolårslöv så att det ser en aning mera städat ut. Borstar trappen. På kvällen tänder hon några av ljusen på köksbordet och drar ner rullgardinen.

Helgerna är stillsamma på gården, alla jobbare är lediga. Inga stora lastbilar eller grävskopor far förbi, vattenfallet i ån forsar som vanligt så här års, skummet lyser vitt. När hon är ensam i huset använder hon inga hörapparater, tystnaden är så gott som total, lindar in henne i en mjukhet som är skön.

Överkastet hon tvättade igår hänger fortfarande på klädstrecket. Efter morgonens regn är det förmodligen våtare än det var när hon hängde upp det, men det är lite för stort för den lilla vikbara tvättställning hon använder inomhus vintertid. Det får hänga till i morgon åtminstone. Alla pratar om att det ska bli varmt på söndag, kanske kan det hänga kvar till dess.

På måndag ska hon in till bästa vännen igen, och bara vara där för att hon kanske behövs. Hund och katt får följa med till fd maken och stanna där några dagar.

Emellanåt. Ett ord som handlar om mellanrummen. Ögonblick som inte är varken nu eller då. Definitivt inte sedan. Emellanåt känns det som om de här mellanrummen är hela livet.