Döden, döden – igen

En begravning till – fylld av musik, sång, värme, kärlek. Tårar och saknad. Påminnelser.2013-11-20 13.49.37

Nu tar bästa vännens hund och jag långa promenader i Tanto, medan hon själv är några dagar hos sin dotter i Norge med barnbarnen. Jag vill tro att min son, hennes andra hund och hennes man tillsammans finns i någon ojordisk dimension och att de hittar varandra, och kan filosofera över vad vi som fortfarande lever har för oss och hur vi använder den tid vi ännu har.

Döden gör livet så påtagligt, viktigare än nyss. Tills vi glömmer det igen, tills vi låtsas att döden bara drabbar andra och att det inte är vår tur än. Inte nu. Livet blir kanske omöjligt att leva med döden som ständig följeslagare – ändå behöver vi bekanta oss med vår egen död, prata om hur vi vill ha det som måste göras när vi dör, inse att livet alltid är ett ögonblick kort.

 

 

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Döden, döden – igen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s