Paj…

Hon var lite nöjd med sin dag hittills, västerbottenpaj (fast med annan ost och färdigköpt smördeg) väntar på att ätas till middag, med en sallad till och melon som efterrätt. Nu är det redan eftermiddag och hon sitter i skuggan och vinden och skriver, med en Dry Martini bredvid sig på bordet. I solen är för varmt att vara.

Katten är försvunnen sedan igår kväll. Förhoppningsvis kommer hon igen till kvällen, hon gillar ju inte heller när det är så här varmt. I den fläckvis nysådda gräsplätten växer något som kanske är blommor småningom, åtminstone har hon tömt två påsar frön, ”sommarblomster” där för ett antal veckor sedan. Och de redan små kantarellerna på det gamla stället vid stigen bort mot grannen krymper nästan synbart i värmen.

Några ord ur boken hon läste igår pratar med henne, de där med ”inte mycket till gemenskap, mera delad ensamhet” ur ”Himlakroppar” av Eleanor Cotton. Det känns som om de beskriver hennes liv just nu. Hon bor i samma hus som fd maken över sommaren, de har inte längre mycket gemensamt (familjen förstås, men den är inte mycket att prata om) och samtal var det länge sedan de förde, om nånsin. Numera är längre samtal också rent fysiskt svåra, båda hör dåligt. Men de delar varandras ensamhet. Hon lagar mat, han diskar, hon kör bilen, han betalar maten. En viss ömsesidighet finns där.

Och hon längtar efter sin egen, odelade ensamhet. Gärna med inslag av gemenskap, med ”mannen hennes” till exempel. Någon gång, när det passar hela världen. När hon inte ska köra fd maken till bilverkstaden och få körriktningsvisaren lagad (efter att han råkade ha sönder den när han skulle kolla att batteriet laddat som det skulle), eller de ska gå på begravning eller åka på födelsedagsfirande – båda står på programmet nästa vecka. Etc, eller ”& c” som det skrivs i ”30,000 främmande ord och uttryck i svenska språket” med förklaringar och uttalsbeteckning av Albert Montgomery, utgiven av Björck & Börjesson i Stockholm. Gillade det sättet att skriva, förmodligen för att det tog mig ett ögonblick att begripa vad c stod för…

En vän har vikarierat som bibliotekarie, hon har examen och är mycket kunnig – och har just räknat ut att hennes timlön hamnar på 129 kr, jag är osäker på om hon dragit av skatten. Oavsett så är det en sorts legitimt rån att få människors livs tid för så ringa penning. Har just fått veta att det handlar om 127 kr före skatt…DSC01630

 

 

 

 

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s