The Sense of an Ending

Julian Barnes, The Sense of an Ending. Bokens huvudperson reflekterar över sitt liv, vad som blev av det och vad som inte blev. Han får anledning att skärskåda sina ”sanningar” och sina minnen, och omformulera många av dem. Avslut. En lågmäld, men påträngande bok. Antagligen viktig. Gives me a sense of an ending…

Regnig tisdag den 28 juli 2015. Blåsig också, precis som så många dagar denna sommar. Än har jag bara haft sommarkänslor de där fem eller så extremt varma dagarna i slutet av juni. Eller var det början av juli? Badat i sjön har jag ännu inte gjort. Klippte lite gräs igår men det fungerar inte så bra när gräset är både blött och högt. Tidigare idag var jag så uttråkad att jag av pur leda ställde mig och strök sådant som borde ha strukits för länge sedan. Fortfarande ligger de stora dukarna kvar i lådan, de som bör manglas. Jag har en elektrisk mangel stående på golvet vid duschrummet, men den är tung och behöver upp på ett bord för att användas. Någon som behöver en? Fungerar utmärkt när den väl står där den ska.

Ännu har jag varken börjat virka eller sticka, det lockar ännu mindre än strykning (som jag annars undviker i det längsta). Har röjt lite i källaren där jag numera kommer in, sonen har hämtat diverse därifrån. Och ställt ut ett soffbord som mest var i vägen, någon gillade det tydligen för nu är det borta. Bra. Eldar i vedspisen, utetemperaturen kommer inte över 17 grader idag.

Ska kanske åka och titta på en bokhylla utanför Penningby, om jag kan låna ett släp. Behöver flera hyllor till alla böcker överallt. Framför allt därför att jag inbillar mig att det blir lättare att hitta en specifik bok om jag inte har böcker i banankartonger. Alfabetsordning per låda till trots. Om bokhyllan kommer in i huset måste en av två soffor åka ut, och tavlor flyttas på. Eller den närmast oflyttbara stora sköna sängen i det rum som var sonens flyttas in i mitt sovrum, en av sängarna där in i hans rum, och bokhyllor även där. Den andra sängen ut. Då kan soffan stå kvar.

Älg-, rådjurs-, hjort- och buffelhorn ner från väggarna i rummet, duvhök med nötskrika i klorna likaså. Sonens väggdekorationer är inte i min smak. Någon som vill ha två uppstoppade lamadjur (inte hela, enbart huvud och manke) – ser vackra och melankoliska ut. Hänger i ett utrymme utanför hans rum. Jag ser dem inte längre, men vill gärna bli av med dem. Hur sorteras dylikt i sophanteringen?

Aporpå ”The Sense of an Ending” – hans, min, djurs och fåglars, allas vår.

>livsgäldenär

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s