Jag har gått i den här skogen i drygt femtio år. Inte hela tiden, men ofta, så gott som varje år. Nu har många redan för längesen gamla träd fallit, nya stigar trampats upp – men mina fötter vet var kantarellerna brukar finnas. Ibland stannar fötterna och jag tittar mig omkring – och där är lite gult under mossan. Några kantareller som ingen annan ännu hittat. Bara jag och mina fötter.
kvällshimmel
About beskrivarblogg
Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i
Uncategorized. Bokmärk
permalänken.
beskrivarblogg 
Jag anar en klar genetisk länk mellan dig och Deniz…… Hela hon hittar kantareller som ingen annan ser! Underbar talang!
Syster B.
GillaGilla
Gillar genetiska talanger! Kram på er/M
GillaGilla