Varvet runt

Fingrar och hjärna vill inte samarbeta och åstadkomma skrivande. Resten av mig bara sitter där och väntar på att något ska hända. Det sägs ju att det ”blir något” om man bara skriver på, att någonstans bland alla tomma ord finns ett innehåll. Tror inte riktigt på det, åtminstone inte just nu.

Är seg. Närmast katatonisk – utan att därmed hävda att jag är det fysiskt. Mentalt slö, kanske bara vanligt lat, invant odisciplinerad, tjatig både på skärmen och i huvudet. Som väl är inte påtagligt i den yttre världen. Det hörs inte. Katten sover lugnt på stolsdynan nu när lånehunden Sascha inte längre är här. Och fd maken mår bra igen, sitter och läser och funderar emellanåt på hur hörlurarna till teven ska fås att fungera med de laddbara batterierna…

Miljön gör inget för att inspirera mig, solen skiner och tallarnas grenar rör sig bara lite idag. Det är kallt, fortfarande bara runt tio grader. Och fortfarande är det ingen idé att ta med sig datorn ut, ser ingenting på skärmen.

Funderar över den långa relation jag haft med ”mannen min”. Försöker känna vad jag känner. Konstigt när tomt inte ens är tomt. Den här gången är jag inte ledsen (tror jag, inte medvetet i alla fall). Vi har fyllt vår funktion för varandra. Nästa vecka gör vi vår förmodat sista resa tillsammans, till en god väns begravning. Sedan är en lång fas i livet slut.

Jag tycks ha en förkärlek för långa relationer, eller så handlar det om oförmåga att avsluta. Inte om rädsla för ensamhet, jag är och har varit ensam i och utanför relationer, tycker om den ensamhet som är min, som jag har valt.

Just nu är jag inte ensam. Sitter i fd makens hus och har just hårdkokat ägg till fisksåsen, torsk till middag. Det känns också konstigt, att ”ha gått varvet runt”. Att vara tillbaka i det hus vi två byggde för femtio år sedan, med den man jag gifte mig med 1962, och skilde mig från 2002. Efter vår sons död har vi bistått varandra på de sätt vi kan. Är glad att vi är varandras vänner fortfarande. Men längtar till mitt liv. Hemma hos mig. Här kan jag få mig att tro att där skulle jag skriva igen.

Medias bilder av levande och döda flyktingar, onda människor som den kvinnliga SD-nämndemannen i Åstorp som vill nyttja kulsprutor på Öresundsbron för att hindra flyktingar, den ungerska kvinnliga TV-journalisten som sparkade flyktingar, skribent som uppfinner ett nytt ord – ”hjälpmode” – alltihop är överväldigande. Varför vill hen raljera och misstänkliggöra (?) den hjälpsamhet som också finns? Antyda att all hjälpvilja nu är enbart trendig och snart övergående?

Jag är också orolig för att vi får nog av elände, och slutar att låta oss beröras av de helveten en del flyktingar trots allt överlevt. Jag hoppas att vi som vill hjälpa fortsätter göra det, att regeringar och beslutsfattare ser till att organisera mottagande av flyktingar, att Danmarks samhällsföreträdare skäms ögonen ur sig. Att Löfwén står tydligare och mera rakryggat för vad Sverige kan göra – och gör – för alla som behöver oss.

 

>vill inte, kan inte, törs inte, vill!!!

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Varvet runt

  1. Svenarne skriver:

    Kloka och välformulerade tankar, som alltid. Tiden känns omvälvande, och för med sig aningar om otrygghet och förändring. Som om vi gått in i ett annat okänt rum – med ofattbart lidande för människor och otrygghet i den egna tillvaron.
    Det skrämmande med SD är inte att de är på väg att de är på väg att bli Sveriges största politiska parti. Det är de medmänniskor som står bakom detta.
    Höst och mörker nalkas hastigt. Sannerligen!

    • beskrivarblogg skriver:

      Tack Svenarne – du har rätt,det skrämmande är att det är vanliga människor, din och min granne, förmodligen många av mina barndomskamrater hemma i Avesta – som idag är SD-sympatisörer och i värsta fall också röstar på dem och stödjer dem. Det är nattsvart!
      Hoppas du mår bra – saknar dina dikter (såg en av dem nyss, men ändå). Kram

  2. Hej
    Att ingen uppfunnit något skydd/skärm till datorn så det går att se skärmen utomhus, det har jag tyckt var konstigt länge.
    Det låter som att du har skrivkramp just nu. Flöde i skrivandet, hm det stämde nog inte riktigt med mig. Oavsett om jag var på ”hugget” eller inte så skulle det vändas och vridas på texten.
    Där jag bor i en liten by kom för några veckor sedan 102 flyktingar. Jag var orolig för hur folk skulle reagera (själv är jag från Malmö) på mötet som vi blivit kallade till, men det visade sig vara tvärtom. Lokalen andades vilja att hjälpa. En SD representant blev till och med nertystad.

    Tack för din trevliga blogg.

    /Leva-Kerstin
    http://www.steeperz.com

    • beskrivarblogg skriver:

      Tack själv Leva-Kerstin – fint att läsa om flyktingmottagandet i din by. Jag tycker som du att det är konstigt att ingen fixat så att man kan se skärmen på datorn utomhus (såg någonstans någon som använde en flyttlåda och kröp in i den) – men när skrivandet ändå är trögt så gör det kanske inte så mycket. Kul att du läser – ha det gott och skriv på! /Margareta

  3. lenaikista skriver:

    Känner igen dina funderingar. Omedmänskligheten skrämmer. Men motsatsen finns ju också.

    Tröstar mig med Hasse o Tage, för snart länge sen…

    Vi som satts att leva i besvikelsens epok
    – ja, vad gör vi nu? Vad ska vi tala på för språk?
    Ett sätt är att, även om det blåser lite kallt,
    tro på det vi trodde på – trots allt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s