Sorg – och en halv drajja

Lyssnar till ”O Jerusalem” med Hildegard von Bingens musik från 1100-talet. Ja, från 1100-talet.

Den får mig att gråta. Den får mig att längta. Den får mig visst att skriva också. Den ger mig ångest över allt som inte går att omfatta, allt som inte blev som det skulle, allt som bara blev. Livet. Jag, och vi.

Glädjen som jag har sådant motstånd mot att släppa in i mig. Tårarna som bara får rinna när jag är ensam. Rädslan för vad resten av livet ska innehålla, eller inte innehålla. Oron för de jag älskar. Allt jag inte kan göra någonting åt.

Solen genom fönstret lyser upp skåpdörrarna på andra sidan i köket. Vindsnurran snurrar på altanplanket. Vinden tar paus emellanåt. Tårarna gör det inte. Möjligen bidrar min halvt urdruckna drajja till det…

Det känns faktiskt befriande. Inte enbart sorgligt.

Tror att det också är tårar för de vänner och kära som dött under det här året. Det känns som om Mats död för ett och ett halvt år sedan släppte loss döden nära mig. Eller åtminstone gjorde mig mera känslig för vad döden faktiskt innebär, vad sorg är. Det visste jag inte förut, trots flera älskades död. Visste inte som nu. Kände inte som nu. Lät mig inte göra det, trodde att jag nog skulle fixa även detta. Nu vet jag att jag inte gör det, fixar ingenting när döden slår till nära. Kan bara känna det de närmast sörjande känner, känna det i hela kroppen och i hela själen. I hjärtat som våndas å deras vägnar. Som vill lindra, men vet att det ju inte går.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Sorg – och en halv drajja

  1. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Har själv inte lyssnat på von Bingens musik, men vad jag förstår nu får mig att säga: lyssna mer, kära syster! Släpp ut det där svåra som gnyr därinne i hjärtat ditt! Det hjälper lika mycket som både en o två drajor, vilka inte heller är att förakta!
    Varmaste kramarna
    Barbro

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s