Saknar mig

Tisdag morgon 20 oktober 2015.

Låg och tänkte/drömde kring ordet ”saknad” i morse.

 

 

Jag saknar mig

Saknar den jag kanske enbart trodde och ville var jag,

mig som jag kände igen efter många år tillsammans

Jag var kanske bara en dröm, men jag kändes levande

Nu överlever jag

 

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Saknar mig

  1. Svenarne skriver:

    En så stark och intensiv text, trots det korta formatet. Eller kanske just därför.
    Mycket igenkänning hittar jag där.
    Skickligt skrivet!
    Kram / Sa

  2. Eva Swedenmark skriver:

    Känner igen, men tänker om någon jag älskade: Saknar dig. Inte den du är. Men den jag trodde du var. Den du var i min dröm. Innan allt blev en mardröm. Allt gott Margareta!

    • beskrivarblogg skriver:

      Eva – tack för läsning. Kan tänka som du, också om någon jag älskade, ordagrant (även om mardrömmen istället handlade om en långsam kärleksdöd). Allt gott även till dig!

  3. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Det gör jag också!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s