Tisdag morgon 20 oktober 2015.
Låg och tänkte/drömde kring ordet ”saknad” i morse.
Jag saknar mig
Saknar den jag kanske enbart trodde och ville var jag,
mig som jag kände igen efter många år tillsammans
Jag var kanske bara en dröm, men jag kändes levande
Nu överlever jag
About beskrivarblogg
Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i
Uncategorized. Bokmärk
permalänken.
beskrivarblogg 
En så stark och intensiv text, trots det korta formatet. Eller kanske just därför.
Mycket igenkänning hittar jag där.
Skickligt skrivet!
Kram / Sa
GillaGilla
Svenarne – dina ord gör mig gott. Vi känner igen varandra. Kram/Margareta
GillaGilla
Känner igen, men tänker om någon jag älskade: Saknar dig. Inte den du är. Men den jag trodde du var. Den du var i min dröm. Innan allt blev en mardröm. Allt gott Margareta!
GillaGilla
Eva – tack för läsning. Kan tänka som du, också om någon jag älskade, ordagrant (även om mardrömmen istället handlade om en långsam kärleksdöd). Allt gott även till dig!
GillaGilla
Det gör jag också!
GillaGilla
Saknar dig, gör jag också. Kram syster min – vi ses när avlopp här på Bodatorp är inspekterat och OK och jag kan dra hemåt…/Margareta
GillaGilla
Inshallah!
GillaGilla
Jo
GillaGilla