Bakhalt i själen

Kallt och vackert, lite snö i luften men den kommer nog mest från träden. Småfåglarna är uppburrade och runda, och tar ett frö i taget. Talgbollarna hänger där de hänger, orörda. Katten tycks ha förstått att fåglarna utanför fönstret inte är till för jakt, och vänder dem resolut ryggen.

Minus tjugo grader, hon plockade fram sin gamla fuskpälsfodrade parkas för att gå till 2014-01-21 15.28.27brevlådan, tumvantar på. Frös ändå medan hon borstade snön från bilen.

Hon kom inte ur sängen förrän vid halv tiotiden idag. Då hade hon för all del varit uppe redan klockan fem och kissat. Sedan låg hon som vanligt och försökte somna om, och lyckades till slut. Drömde olustiga drömmar som hon glömde snabbt, bara olusten finns kvar.

Hon hade tänkt åka och handla, men det känns för kallt, hon kan åka i morgon (då det kanske kommer ännu mera snö enligt prognoserna). Hon får väl se. Ödlan hon tyckte sig se på stallväggen i går kväll är idag en snöig trädgren som gnistrar i solen.

Strömavbrott, fick henne att hämta in mera ved. Killarna på gården fixade elen efter en kvart i kylan.

Vad var det Andreas skrev häromdagen, ”bakhalt i själen” – så känns det för henne idag, även om han skrev något annat. I den mån hon har en själ som är skild från resten så är den inte glad idag, seg och trög, flera steg bakåt än framåt. Det gör inte så mycket, hon kan ta det lugnt, ingenting ropar att hon måste göra si eller så. Yngste sonen har försäkrat sig om att hon mår bra och inte är ute och halkar omkull. Han har även kollat sin pappa. Fd sambon har hon inte ringt idag, tänkte att han kanske skulle ringa.

Det har han inte gjort.

Nu är det kväll, ödlan klättrar igen på den upplysta stallväggen (åtminstone i hennes fantasi). Katten sover på sin dyna på köksbordet, hon har ätit omelett med tjälknöl. Det blev ingen potatisgratäng eftersom hon inte åkte och handlade. I morgon.

Än ska hon hålla sig vaken ett par timmar för att kanske sova bättre därefter. Michael Connelly´s The Crossing håller hjälper henne kanske. Bilen som hon borstade i förmiddags är åter täckt av snö, förhoppningsvis lika lätt som den hon tog bort. Det blir också någonting för morgondagen. Liksom hårtvätten. Kanske.

 

 

 

 

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s