Spillkum och glasögon

Agnes vaknade av att plogbilen for fram och tillbaka på vägen. Igår hade hon flyttat på bilen en stund så att de kunde ploga där den stått. Nu var det dags igen, natten hade varit snörik. Hon valde att somna om och kom därmed inte ur sängen förrän vid halv nio. Tretton grader kallt idag, vackert och sol.

Hon roar sig en stund med att prova nya glasögon. Butiken på nätet har en funktion där du kan ladda in en porträttbild av dig själv och därefter se hur alla olika modeller ser ut på ditt ansikte. Några såg möjliga ut, men hon behöver också göra en ny synundersökning innan hon beställer.

Välsignade vedspis, inte trodde hon förr att hon skulle komma att bo i ett hus med en vedspis. Och gilla det. Det var mycket hon inte anade om sin framtid, och mycket hon inte anar nu. Utom en sak, att hon också ska dö en gång. Det funderade hon inte mycket på heller, förr. Numera drömmer hon om de döda, hon och syrran var ute på någon sorts bus häromnatten. Agnes gick ordentligt in genom en öppning i staketet, syrran klättrade över och hoppade ner på marken. Vart och varför framgick inte.

Hon är glad åt att vinden idag kommer från ”rätt” håll, ligger på mot bortre gaveln av huset. Det innebär att det inte drar så mycket där hon sitter vid köksbordet. Att fönstren är otäta syns på isblommorna på insidan av ytterrutan.

När hon låg i sängen i morse kom hon att tänka på ordet ”tillbringare” – ett logiskt ord, något innehåller något som hälls upp för någon. Och tillbringar tid, det gör i alla fall Agnes fortfarande, hon spenderar inte tid. Lite svårt är det att begripa att samma ord används för så olika sammanhang. Från tillbringaren gick tankarna till skål, bunke, burk – och vad heter de där gammaldags bunkarna med en liten pip? Det tog en lång stund, men hon fann ordet: spillkum. Varifrån kommer det ordet? Hon måste kolla. Wikipedia har inte ägnat det någon uppmärksamhet, hon hittar bara ”skål med hällpip”. Spilla vet hon ju vad det innebär, kan förmodligen också betyda ”hälla”, men ”kum”?

Någon mera språkkunnig än jag som vet?

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s