Lögn att somna om

Agnes vaknade klockan fem. Det var lögn att somna om, så hon klev upp. Satte igång vedspisen, diskade disken från igår, släppte ut katten. Nu sitter hon här vid datorn med ljusen tända, syrrans raggsockor på fötterna och temuggen framför sig. Det är mörkt och tyst på gården, inga jobbare idag, lördag. Medan hon varit annanstans har det vuxit upp en stor byggnadsställning över ån. Därinnanför ska det småningom bli ett hus, i samma stil som den gamla sågen som inte gick att rädda.

Hon som skulle skriva åtminstone en sida varje dag har inte skrivit någonting på hela den vecka som nu snart är slut. Det verkar som om hon behöver vara hemma hos sig för att få sig att skriva.

Det är inte så att hon vet vad hon ska berätta när hon placerar fingrarna på tangenterna. Hon vaknar aldrig med en bok i huvudet som vissa författare lär göra. I hennes huvud finns förvisso massor med ord, många oönskade tankar, mycket hon önskar att hon inte hade där. Inget hon vill skriva om. Hon börjar tröttna på sin sorg, bli less på att vara ledsen eller i alla fall inte glad. Kanske blir hon så lack på allt gnölande att hon lägger av?

Om hon skulle skriva något som gör henne glad, vad skulle det vara? Att katten satt på trappräcket när hon öppnade dörren, och ville in? Att det börjar bli varmare i köket?

Hennes liv krymper (hon måste göra något åt y-tangenten, den vill inte). Det gläder henne inte. Det är trist att vara gammal, numera skriver hon inte ”bli gammal”. Hon är det. Och hon är frisk och hyfsat rörlig, väger inte för mycket, kan fortfarande lösa supersvåra sudoku på nätet (men undrar om de verkligen är så svåra eftersom det går relativt lätt att lösa dem). Har inte mycket att gnälla över. Egentligen.

När det ljusnat ska hon sortera in de böcker hon fått från vännen i Kopparberg. Det får bli dubbla rader böcker lite överallt, bokhyllorna räcker inte till. Med ficklampans hjälp hittade hon de böcker som beställts, bland andra en melodipsalmbok. Det gör henne glad, att någon ville ha den.

Hon får böcker från många håll, av alla slag. Eftersom hon har nära tretusen annonser på Bokbörsen begriper hon ju att hon aldrig kommer att hinna sälja alla – det får bli ett bokbål när hon dött. Mannen hennes försöker säga att hon inte borde ta emot flera böcker, men hon gillar böcker och hon tycker om att hantera dem, ibland läsa en författare hon inte skulle hittat på egen hand.

Hon värmer händerna på temuggen, och skriver en lapp om att hon behöver handla Bregott. Idag ska hon laga majskyckling och försöka begripa varför den är så mycket dyrare än annan kyckling. Kanske gör hon den i ugnen med klyftpotatis till, det får visa sig när det börjar bli dags för middag. Just nu är klockan bara halv åtta.

2013-11-27 14.26.44

 

 

 

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s