Förstameningar

Vissa skrivande människor börjar skriva sina böcker med en fantastisk första mening. Så icke jag. Om jag alls skriver mina böcker… Inte vet jag vad som skulle vara fantastiskt, inte har jag någon idé om vare sig första eller andra meningar, eller handling eller personer. Karaktärer bevars. Mina är i någon form nästan alltid jag, antingen som agerande eller som betraktare och berättare. Trist tycker jag nog att det är ibland, för att travestera Ferlin.

Skymning nu, tvätten intagen och torr, räfsat lite igen och plockat smågrenar och kvistar från det stora trädet vid grindhålet. Fyllt på fågelfrön. Under påskbortovaron hade en mus (eller flera) hittat påsen med solrosfrön i toalettrummet och gnagt hål på den, ätit ett skrivmål hoppas jag. Nu är påsen flyttad till ett skåp där veterligen inga möss någonsin kommit in. Trodde att jag proppat igen alla tänkbara mushål med bubbelkorkar, men har tydligen missat något.

Vedkorgen får stanna nere i vedboden, men den är fylld, liksom vedkorgen inne vid spisen. En laddning böcker ligger fortfarande på köksbordet och väntar på att registreras på Bokbörsen. De får vänta till i morgon. Om bara katten kommer in snart så får jag gå till sängs, natten till idag vaknade jag vid 3-tiden och somnade inte om på länge. Hoppas på bättre sömn i natt, är redan trött.

2015-01-08 12.09.25

De här böckerna behåller jag för egen del. Ibland hittar jag något i dem.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Förstameningar

  1. bergalott skriver:

    Du skriver en faktahistorik om hur en kvinna lever – tänker – filosoferar – gråter – känner – älskar osv. Då behövs inga första meningar. Inte heller en sista. Så fortsätt skriva så hamnar du med automatik inom det område som kanske kallas historiska livsskildringar. Vad vet jag, men jag uppfattar det som någonting i den vägen.
    Helt unikt och helt fantastiskt i mina ögon.
    (Sen har vi ju Gunvor och Anna-Lisa och vad gör vi med dem? ) Hihihiiii… 😀
    Bamse kram ❤

    • beskrivarblogg skriver:

      vännen min , tack för goda ord. Och vad vi ska göra med Gunvor och Anna-Lisa vet jag inte, men vi behöver hitta en bra titel, omslag tror jag Anders Nyman på Whip Media kan fixa, vad det kostar vet jag förstås inte heller – just nu tar jag en dag i taget… Kramar till dig, du känns som om du är i gång med både det ena och det andra! Härligt låter det som!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s