Tisdag blev onsdag

Tisdag. Klockan nio. Diskat, dammsugit köket och hallen, gjort rent i toalettrummet, hämtat in ved, lagt bok på brevlådan, ätit frukost, släppt ut katten. Eldar, frost i natt igen. Sol. Två sädesärlor utanför huset, ärlepinne för tur ska man plocka när man ser den fågeln, lärde jag mig på Facebook igår.

Har äntligen burit bort båda högarna med kvistar och pinnar som ramlat från stora trädet under vintern. Önskar att någon tog bort de fula gula plaströren som härbärgerat tillfälliga elledningar, men inte behövs längre. Less på att se dem nu när det finns vackra blommor runt omkring.

Onsdag – vaknade vid halv 6, gjorde saltlag och tog ut tjälknölen ur ugnen. Kanske potatisgratäng till. Yngste sonen kommer idag och stannar några dagar. Tidig frukost. Eldar idag också, kallt i köket efter natten. Bärbel som inte kunde sätta in bokbetalning på mitt konto igår, klarade det under kvällen. Postar boken idag. Därmed inga liggande bokbeställningar. Minsann är inne igen klockan halv 8, frosten har smält i solen, bilen är isfri. Läser halvhjärtat e-bok om att skriva e-bok.

Har mejlat gårdsförvaltaren om kattlucka respektive bordsmangel – det ena vill jag ha i ytterdörren och det andra vill jag ha utanför dörren, kanske någon annan här har användning för en mangel (även om jag knappt tror att ungdomarna som bor här vet vad man ska ha den till).

En lång lastbil med två flak och vad som ser ut som finaste matjord åkte just förbi, bort till kurvan ner mot sjön. Avundsjuk, skulle gärna vilja ha lite av den jorden att fylla på i slänten mot källaren och i rabatten. Ett par skottkärror skulle räcka… Nyser, vår och hösnuva eller kommande förkylning? Oklart, näsan är röd, men det är nog mest av solen igår. Borde räfsa lite mera utanför köksfönstret. Och klippa bort de där två grenarna som växer upp ur den lilla stubben vid altanplanket – men då har talgoxarna inget att sitta på när de väntar på sin tur vid fröautomaten.

Någonstans i fjolårsgräset därute ska det snart komma en kungsängslilja. En enda tittar upp och är svår att se, men finns där. Fanns där säkert innan jag kom hit för sex år sedan. Känns som ett helt liv sedan. Då började jag skriva för att överleva. Nu börjar jag tro att jag aldrig kommer att kunna skriva någonting som någon annan vill läsa. Börjar bli rädd att det är så, blir så. Och blir blir det om jag låter det bli. Om jag låter bli.

2013-05-15 11.19.54

Fjolårets blomma.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s