Vänskap

Har inget att läsa, mild underdrift, har mängder av böcker som jag kanske inte läst – och inte har lust att läsa. Plus några nyss lånade från biblioteket, som inte heller lockar just nu. Och skriva det jag vill läsa kan jag inte. Skriver ändå. Åtminstone så här långt.

Har just duschat och sitter med vått hår hängande, i morgonrock och tofflor. Vedspisen värmer köket. Teet kallnar i muggen. Ett av de tända ljusen har brunnit färdigt. Sonen sover ännu, åker hem till sitt senare idag.

Kvinnor och vänskap är ett tema som dyker upp i många sammanhang just nu. Två författande vänner på Facebook har just kommit ut med böcker (Eva Swedenmark med ”Om ni inte börjar leva gör jag slut”, Ordberoende förlag och Annika Bengtsson med ”Kvinnor, vin och vänner”, Grim förlag). Ska läsa båda, samtidigt som jag funderar över egna vänskaper.

Jag har en människa som är min bästa vän. Jag har några vänner på Facebook som jag inte har träffat i det sk verkliga livet, men som jag starkt känner är mina vänner. En studentkompis som jag fortfarande upplever som min vän, men vi träffas aldrig och bara skymtar varandra via kommentarer på respektives blogg eller FB. Och några som jag tidigare menade var mina vänner, men som inte är det längre – av diverse skäl, mina och deras. Några andra, vi ses sällan men vi vet att vi finns när det behövs och däremellan.

Syrrorna är definitivt mina vänner, i vått och torrt, alltid, vad som än händer. Min fd man likaså. ”Mannen min”, vänskap/kärlek – kamratringar ville han kalla de ringar vi en gång bytte. Vi är nog kamrater, kärleksfulla sådana ofta, ibland tar vi paus och så möts vi igen, så länge vi lever hoppas jag.

Några av mina vänner bor annanstans i världen, långt härifrån, kontakterna är sporadiska men vänskapen finns där, åtminstone från mitt håll. Kanske är det så för mig. Jag menar att vi är vänner, men mina vänner har kanske en annan uppfattning? Bästa vännen sade en gång att jag är den mest lojala människa hon känner. Möjligen går min lojalitet väl långt i min syn på vänskap – en gång vän (så gott som) alltid vän. Just nu är jag överraskad över att sagda bästa vän är på resa med annan vän utan att jag ens visste att det var på gång. Förnärmad över att jag inte fick höra något är en sannare beskrivning av mina känslor just nu. Samtidigt som jag önskar dem en god resa och vet att hon, kanske båda, gör det de behöver och vill utan att jag måste meddelas. Det skaver lite dock. DSC01052

 

 

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Vänskap

  1. bergalott skriver:

    Ja, sannerligen. Det är mysko det här med vänner. 😀

    Men det är intressant och jag fundelerar på om det här med vänner blir mer påtagligt när man passerat en viss ålder. Alltså, jag menar den djupare betydelsen av vad vänskap betyder. Liksom ett uppvaknande efter att ha varit ute i livet och i svängen. Konstaterat att det inte var så förskräckligt märkvärdigt och fatta att de bästa karamellerna ligger kvar där nere i påsen och bara väntar.
    Vet i rackarn´s för både jag och du håller ju på med att skriva om just vänskap mellan kvinnor. Måste betyda nåt? 🙂
    Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam

  2. livsglimtar skriver:

    Fick lite att fundera på av dina tankar om vänner, jag har vänner, några nära som jag har ”släpat” på sedan barndom och tidig vuxen ålder. Sen for många bekanta/vänner ut och in i mitt liv fram till jag blev njursjuk/njursviktig och sedan transplanterad. Där i röran med sjuk kropp tappade jag intresset av att umgås som förr, jag är väldigt försiktig med att släppa in nya vänner och håller även ner antalet besök av befintliga vänner, för jag orkar inte alls hur jag än vill vissa perioder.
    Men bland det skönaste jag vet med mina vänner är att det bara är att ta upp tråden där vi slutade sist och fylla i allt nytt som har hänt. Mina vänner är som mig självständiga människor så det kan gå lång tid ibland innan vi hörs. Jag har en vän som jag har mer kontakt med per telefon,
    vi träffades i Aftonbladets blogg och hamnade här inne med tiden, hon skriver inte längre här inne, men telefonen går varm mellan oss. Hon har blivit en mycket nära vän, hon fysiskt sjuk på sitt vis och jag på mitt så möts vi så fint utan krav i luren. Vi har träffats några gånger med våra män och det föll så klart väl ut.
    De flesta jag har blivit vän med i mitt bloggande är folk jag tror att jag lätt skulle bli vän med även i verkliga livet. Jag har träffat många genom åren och dessa möten har bara bekräftat känslan av vänskap, igenkänningsfaktorn är hög, tror vi dras till varandra med våra likheter för att inte glömma olikheterna som jag också gillar mycket.

  3. Kvinnotankar skriver:

    Intressant tankegång!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s