Vad ska hon göra nu – frågade hon sig igår…

Hon släpper långsamt ut ett långt andetag, axlarna sjunker en aning och ryggen rätas ut. Där hon sitter kan hon se hur trädgrenarna rör sig lite i vinden, himlen är molnfri och hon tror att det är två havsörnar som cirklar högt däruppe, omgivna av några kråkor. Inga bilar så här dags, inga leveranser av grus och sten och gud vet vad. Allt är stilla, det är tidig fredagskväll.034

Vad ska hon ta sig för hela helgen? Inget särskilt, göra ungefär detsamma som idag, kolla internet och eventuell bokförsäljning på Bokbörsen, skriva något kort inlägg i bloggen, heja på vänner på Facebook. Prata i telefon med ”mannen sin”. Hon hoppas han mår bättre i morgon än han gjorde idag. Någon av hennes söner kanske ringer, kanske ringer hon själv. Hon är dålig på att använda telefonen, tycker bättre om att skicka ett mejl, men det fungerar inte med sönerna, de mejlar inte. Möjligen ska hon tvätta en trasmatta, men det är inget överhängande. Om det regnar som det sägs ska göra så är det ingen idé. Hon har just ingen annan tvätt. Och dammsugit har hon gjort idag.

Skafferiet kan hon alltid städa, gå igenom lådan med alla köksredskap likaså. Och torka ur besticklådan. Tvätta fönstret i vardagsrummet, det behövs. Kanske till och med hänga upp ett par gardiner, men hon har ingen gardinstång. I köket fick hon en list att fungera som upphängningsanordning för de nytvättade gardinerna, ”arvegods” från en vän som flyttat och ville ha nya. Hon brukar inte ha gardiner i fönstren, men de här är tunna vita, enkla. Nästan vackra. Kappan hon gjort av ett vackert broderat gammalt överlakan behövde tvättas, så då kom de här upp.

Hon borde också röja i skrubben på baksidan av sovrummet. Där kommer hon knappt in för allt som är instuvat huller om buller. Det faller henne in att hon har alldeles för mycket saker, alldeles för mycket av sådant som hon inte behöver och aldrig kommer att använda, men ändå inte förmår göra sig av med. Kanske kan en loppisutflykt någon söndag längre fram vara en bra idé. Det brukar visst kosta runt en hundralapp att hyra ett bord, och lite mer för att få plats för bilen. Hon behöver alltså sälja för åtminstone det dubbla om det ska ”löna” sig. I och för sig är det bra att helt enkelt kanske bli av med gamla prylar som hon inte längre har glädje av.

Hon har förstås också alldeles för mycket böcker, nära tre tusen är annonserade på Bokbörsen. Det lär ta längre tid än hon har att sälja allesammans… Ibland kan hon tycka lite synd om de (sönerna förmodligen) som måste ta hand om allting när hon själv dör, eller när hon måste flytta från huset och inte längre kan klara sig på egen hand. Hon brukar skoja och tala om att de får arrangera ett bokbål. Hur som helst är det inget hon tänker bekymra sig över nu, eller i morgon. Än lever hon.

Eller gör hon det? Lever? Hon kan få för sig att livet faktiskt är en dröm, som den där spanjoren (Pedro Calderón, 1640 ungefär) skrev för länge sedan – hans boktitel har fastnat i hennes huvud, kanske inte ordagrant men ungefär ”La vida es sueño”, livet en dröm. Hon förmodades läsa den boken i gymnasiet på sent femtiotal, för ett helt liv sedan. Det gjorde hon nog inte, kommer inte ihåg det i alla fall, men titeln minns hon. Och hennes liv känns definitivt overkligt emellanåt. Inte som en mardröm och inte heller som någon fantastisk ljuvligt verklighetsfrämmande drömtillvaro heller, bara lite disig och dov och seg och ovaken. Som om hon inte finns, på riktigt. Som om hon tittar på sig själv på lite avstånd och funderar över vad den där kvinnan egentligen har för sig. Den där gamla kvinnan, hon med grått hår och rynkor och trött kropp, gamla händer.

Vem är hon som kanske lever sitt liv? För inte lever hon väl någon annans liv, varför skulle hon göra det, och är det alls möjligt? Just nu kan hon faktiskt komma på några anledningar till att hon kanske lever någon annans liv – hennes eget är ofta så tomt och så meningslöst att hon bara låter dagarna gå utan att fylla dem med särskilt mycket innehåll.

Hon får sig att komma ur sängen om morgonen, om inte annat för att släppa ut katten. Och hon gör sin kanna te, med ”riktigt te”, inga tepåsar. Att hon sedan nätt och jämnt tömmer en mugg och oftast häller ut resten, är en annan sak. Hon äter två smörgåsar, har hon pålägg så äter hon det också, annars går det bra utan. Lunch brukar hon sällan bry sig om. På sistone har hon börjat äta middag mitt på eftermiddagen, och hon lagar oftast någon sorts vettig måltid. När det är några dagar kvar till pensionen och penningpåfyllnad hittar hon alltid något i frysen.

Då brukar vin och annat drickbart också vara slut, hon vill nämligen gärna ha en Dry Martini eller ett par glas vin varje kväll. Trots att hon oftast är ensam. Hon kan tänka att hon nog är alkoholist, hon har säkert de generna, men hon bryr sig inte. Tycker att hon är tillräckligt gammal och tillräckligt måttlig för att inte dricka sig berusad. Hon vill ha den där lätta flykten från allt som är jobbigt i livet, och hon skadar ingen när hon är hemma hos sig. Det skulle aldrig falla henne in att t ex köra bil om hon druckit ett enda glas vin, och hon ger sig inte ut och vinglar i grannskapet om kvällarna. Hennes fd man har helt slutat med alkohol, och gillar nog inte att hon har vin med sig när hon är hos honom, men han säger inget. Han får ta det ena med det andra.

Nu suckar hon lite. Tankarna far hit och dit, men återkommer till morgondagen, pingstafton. Mellan hägg och syren, den här tiden när man förmodas bli hänryckt. Det känns som om det var länge sedan hon hänrycktes. Det här med att bli gammal, och att vara gammal, är ännu ovant, och ofta tråkigt.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s