Klockan är elva, hon har duschat, tvättat håret, klätt på sig och till och sminkat sig en aning, lite ögonbryn, lite ögonfransar, tonat ner den röda näsan. Nu bara väntar hon på att han ska orka ringa, vilja ringa, ringa. Hon inser att hans söner med familjer ska besöka honom idag, och att han behöver prata med dem. Och hon begriper att han kanske inte orkar mer, eller ens det. Ändå vill hon att han ska ringa henne.
Medan hon väntar eldar hon, nyss tog hon in mera ved. Det blåser kallt idag, huset behöver vedspisen. Hon har hörapparaterna i öronen, trots att hon är ensam hemma, för att hon ska höra telefonen. Det enda hon hittills hör är hur batterierna talar om att de snart är slut…
Katten väljer att sova på sin dyna på köksbordet, inget väder för en katt att vara utomhus mera än nödvändigt.
För en liten stund sedan ringde en av hennes systrar, kort samtal, vi ska höras igen längre fram under dagen. Vi är många som tänker på ”mannen min” idag.
——-
Nu behöver jag inte lyssna efter telefonen längre. Jag har redan tagit ut hörapparaterna, har inte bytt batterierna. Nu vill jag tomheten, tystnaden. Du är fortfarande med mig, jag hör fortfarande din röst från igår kväll, några timmar innan du dog. Du dog. Du är död.
Din son ringde nyss. Nu kan jag ta bort hans nyss inlagda telefonnummer, ditt får vara kvar ett tag till.
Du fick som du ville, säkert smärtsammare än du önskat, men också snabbt. Ditt hjärta gav upp vid tio-tiden igår kväll, läkarna försökte få igång det igen, men lyckades inte. Det är jag tacksam för. Du slapp bli liggande i åratal, som din pappa. Nu slipper du allt vad sjukdomar heter, du behöver inte läkarbesöken och medicinerna, inga stödstrumpor för ditt trötta hjärta, inga svettiga nätter. Och du är inte ensam när du kommer dit du är på väg nu, brorsan är där och många andra, Mats och Rod är bara några av dem alla.
beskrivarblogg 
Kan inte begripa hur mycket död och förintelse du ska behöva ta in och förhålla dig till i ditt liv.
Ditt mått av sorg och saknad borde vara rågat för länge sedan. Tänker inte lasta upp en mängd högtravande ord som du inte behöver läsa. Men jag tänker på dig och önskar dig sinnesro när den tiden så småningom är inne. Kram / Sa
GillaGilla
Tack min vän, din önskan om sinnesro räcker långt, när den tiden väl kommer. Den är inte just nu… Jag borde inte ha målat ögonfransarna! Ulf skulle antagligen skratta åt mig.
GillaGilla
Tanker pa dig.Kram Lena.
GillaGilla
Tack Lena.
GillaGilla
Så ledsamt med stor förlust. Du finns i mina tankar. Hoppas att du har någon nära som kan ta hand om dig.
GillaGilla
Jag tänker på dig och är så ledsen för din förlust. Men tänker att det är få förunnat att ha haft en sådan kärlek, du skriver fint om den. Kram till dig och familjen
GillaGilla
Tack Anna – kärleken var både si och så, men den var. Hoppas ni mår bra, Per framför allt – kramar till er alla! Jan har varit här men är nu hemma hos sig, jag behövde sällskap och nu vill jag vara ensam tills begravningen är över
GillaGilla
Vi tänker på dig på fredag ❤
GillaGilla
Tack, det behöver jag!
GillaGilla