Ensidig dialog

Måndag – vaknar med en mening i huvudet. ”Hej Ulf, vet du om att du är död.”

Hon är det inte. Frukost medan tårarna rinner, konstigt, hon känner sig ledsen, men inte så ledsen. De bara rinner.

Det var svårt att somna igår kväll. Inte för att hon tänkte många tankar, allt blev halva meningar, avbrutna tankegångar, obegripliga också för henne själv. Hon klappade katten och måste ha somnat, när hon vaknade var det fortfarande mörkt. Hon somnade om och drömde om att hon gjorde sig vacker för ett bröllop, vaknade igen innan det gick av stapeln, Klockan åtta.

Hon talar om för sig att det är sant, han är död, hans son ringde och berättade. De har mycket att ordna med nu, hon slipper allt det där. Hon har talat om det för de hon tror vill veta, resten får sönerna sköta. Hon hoppas du får en glad begravning, en sista fest, där gästerna gläds åt att du funnits. En ”skål-ta-mej-fan”-begravning, även om du ytterst sällan använde svordomar. Det är hon som svär.

Hur kan hon vara så trött efter att ändå ha sovit mest hela natten? Hon tar in ved i bara morgonrocken, struntar i hur många byggjobbare som ser henne, det är kallt i köket. Mulet, sorgeväder. Familj och vänner deltar i hennes sorg. Din död blir verkligare. Slutgiltig. Samtidigt är du närvarande, som ett surr i henne och omkring, diffus redan, men där. Du är nöjd med att du ändå fick en snabb död. Smärtsam och snabb. Du visste att det var dags, utan ångest väljer hon att tro. Er dialog fortsätter.

2014-04-15 10.58.43

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Ensidig dialog

  1. Viveka Seborn Roger skriver:

    Jag läser dina bloggar o jag deltar, känner med dig i din sorg. Jag minns när jag träffade Ulf första gången och han presenterade sig som din kärbo ❤️, och han var, ni var så kära. Du finns i mina tankar Margaretha. Kram Viveka

  2. esmaralda skriver:

    Tårarna verkar rinna i tid och otid här också, när jag ser på tv, när jag sitter och skriver. Fast jag inte kanske för stunden tänker på hon som gick till en annan värld, så är tårarna där, plus huvudvärken när jag försöker hålla igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s