I stället för hallon och vatten

Idag är det riktig Dry Martini som gäller, inte gin, vatten och hallon. Har inhandlat Marezzo, varit på biblioteket, köpt bulle på ICA – och åkt hem igen. På biblioteket hittade jag (i bokomloppshyllan) Cornelia Funke´s Bläckhjärta. Gratis. Den följde med mig hem, jag har läst den tidigare, men läser gärna om den. Den står bland ungdomsböckerna, men fascinerar mig som definitivt inte är någon ungdom längre.

Vet inte var jag har mig idag. Och det beror (nog) inte på DM, snarare på att jag försöker få mig att fatta att du faktiskt är död. En av vännerna från Sala, som jag pratade med igår och berättade om dig för, ringde idag. Hon talade om att Anders K., en annan av vännerna däruppe, dött samma dag som du. Och så frågade hon om din begravning, om vilken jag intet hade att säga.

I förmiddags samlades alla gubbar som jobbar här på gården, nere vid ån. En säl hade tagit sig dit – hur begriper jag inte. Jag tog tillfället i akt och berättade för förvaltaren om din död – fick en bamsekram, och lite sorgset muttrande. Tackar honom för det. Därefter gick jag hem och grät. Igen.

Allt möjligt surrar och snurrar i mitt huvud. Inget av det vill jag behålla, önskar att jag hade ett alldeles tomt huvud – men det har jag inte. Inte nu, och inte förr när jag bett om det. Mitt mantra fungerar hjälpligt, när jag ska sova. Om dagen tycks det inte göra nytta, surret fortsätter. Katten sover inomhus, ligger nära mig om natten, värmer mig som fryser. Det handlar nog inte om att jag faktiskt fryser, men jag är kall inombords. Saknar dig och blir kall av vetskapen om att jag alltid kommer att sakna dig. Från och med nu. Fysiskt, och det vill inte säga lite, men också som samtalspartner, något vi utvecklade de senaste – sista – åren.

2015-01-14 20.58.13

Minsatt vet vad hon vill! Och kommer att sakna dig hon också.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s