Oavbrutet pratande

Tittar på den röda pionknoppen i rabatten, kanske väntar den med att slå ut till din begravning. Om den är vacker då får den följa med, tillsammans med den där grankvisten du också vill ha. Du och jag pratar oavbrutet i mig, om vad som helst och ingenting. Jag håller dig informerad om det som händer här på gården, att det regnade igår, men att solen tittat fram idag. Att jag inte får igång gräsklipparen. Den är tankad, det finns olja, men jag orkar inte dra igång den. Får stoppa någon av gubbarna på måndag. Att jag ännu inte backat in bilen på min fina parkeringsplats, jag kör in. Backar ut lättare än in.

Sofia vill också följa med till kyrkan, det gjorde mig glad. Anders arbetar, men du kan vara säker på att han är med oss i sina tankar. Och Erik med familj kommer självklart. Ingen av oss stannar på mottagningen efter kyrkan, det tror jag du tycker är lika bra. Jag lovar att berätta hur din kista ser ut, vilken musik som spelades, kanske kan jag höra tillräckligt av prästens ord för att återge dem. Jag hoppas dina söner vet tillräckligt om vad du ville för att ge dig en bra begravning.

Själv drömmer jag om nätterna, i natt om kattungar som måste dödas, men på ett ”humant” sätt… Och ägodelar hit och dit, antagligen tänker jag på alla dina prylar därhemma i ditt hem. Tacksam att jag slipper bry mig. Oroar mig för din släkts ogillande när jag kommer till kyrkan, försöker intala mig mod och rak rygg, försöker försäkra mig om att jag inte kommer att huka under någon gammal, och av dig förlåten, skam. Men skammen är stark, jag själv har lika svårt att förlåta mig som de dina förmodligen har. Får väl hitta en sittplats i kyrkan där jag kan slinka ut relativt obemärkt om jag behöver.

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Oavbrutet pratande

  1. lenaikista skriver:

    Bra att du har sällskap i kyrkan. (Mottagning är jobbigare att gå på vid komplicerat läge, det gör man ju f a träffa efterlevande… )

    Och kom ihåg att det viktiga är att allt var klart mellan er två. Du behöver inte stå till svars – eller känna skam – inför någon annan.
    Men det kanske kan kännas bra för dig att du har förståelse för hur de känner. Så är det i alla fall för mig. Sköt om dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s