Sammanhang

Ville inte gå ur sängen i morse, gjorde det ändå. Åt ändå frukost, klär väl på mig ändå, också. Jag har tappat mitt sammanhang. Sammanhang, något hänger ihop med något. Eller någon och någon. Länge var det du. Vi. Inte ständigt, men tillräckligt ofta. Nu är det jag.

Ensam är jag inte, har familj och vänner omkring mig. Det är bara du som fattas.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Sammanhang

  1. Ebba skriver:

    Åhh – jag förstår så precis hur du menar … jag gör också ‘allting ändå’ – bara det att min ‘han’ fortfarande lever … ett tag som en levande död … nu – antagligen levande, enligt FB i alla fall – men kontakten är död. Och jag är in i döden sårad … det gör egentligen inte ont – bara förvånade över hur ens känslor kliver åt sidan … inte finns mer. Kram ❤

    • beskrivarblogg skriver:

      Ledsamt när relationen dör, och ena parten är sårad – medan ”mannen min” levde var vi både levande och döda för varandra, och förvånade – men möttes igen. Kram till dig Ebba!

  2. Viveka Seborn Roger skriver:

    Ja, så är det Margareta, hur sorgligt och hur tufft det än är. Men så är det. Tänker på dig och känner med dig. Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s