Sokrates dödsbädd

Undrar varför jag sitter här och stirrar, framför att tomt dokument? För att någonting vill skrivas kanske. Men om jag som ska använda fingrarna på klaviaturen inte vet vad som vill skrivas, hur ska det då kunna bli något?

Bästa vännen ringde nyss, hon kommer också med på din begravning – kanske var det det jag ville berätta för dig. Hon var inte glad idag, och jag är inte glad idag, och vi behöver varandra. Hon berättade om första gången hon träffade dig, jag hade glömt när det var. Och om hur hon och hennes man varit med ute på ön, och vi badat nakna och ätit kräftor. Båda delarna var dittills oprövat för hans del.

Jag tittar på pionerna och inser att de inte kommer att duga på fredag. Vår vän i Kopparberg undrade vart hon skulle skicka ”minnespengar”, och vi kom överens om att Sjöräddningen vore bra. Kanske kom hon ihåg att det var dit vi gav en slant när hennes man dog.

Idag har jag suttit ute och läst mest hela dagen, lite svalare än igår men fortfarande soligt, fortfarande varmt. Läste en bok som du inte skulle ha läst, Oates´ Middle Age; handlade om en man som dog, oväntat och onödigt – och om hur han påverkat människorna omkring sig, både genom sitt liv och sin död.

Gav mig många tankar kring liv och död, dagdrömmar och beslut som blir avgörande för många. Ord som citerades i boken är tagna ur Faidon (Platon), om Sokrates dödsbädd och frågor om hur han ville bli begravd – ”How you like, if you catch me and I don´t escape you… I shall not be here then with you; I shall have gone away… Be confident and bury my body as you please and as you think would be most according to custom.”

Så är det, du kommer inte heller att vara där på fredag. Du har gett dig iväg, och vi som är där får lita till att det blir bra, hur det än blir. Jag kommer att vara där, och jag kommer att vara nöjd när det är klart.  DSC01630

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Sokrates dödsbädd

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s