Cowboy-kista och hackat granris

Du fick din svarta cowboy-kista och hackat granris strött runt om. Fint, dina söner ska ha heder för att de ordnade allt så bra. Eftersom jag hör dåligt så vet jag inte riktigt vad prästen sade, det får vara en sak mellan honom och dig. Och ”alla” var där, också din fd hustru. När din kista burits ut ur kyrkan kramade jag om Monica, och jag uppfattar att hon blev glad.

Annars fanns jag bara för mitt eget sällskap – systrarna, son och svärdotter, bästa vännen, och Hans och Birgitta, Kerstin och Janne från Sala! Och Marjo och Stig. Britt U var också där och Sten R. Säkert många andra, som jag inte kände igen, eller såg.

Hoppas minnesstunden efteråt var glad. Jag och de mina gick och fikade på Vetekatten, pratade lite strunt om dig och skrattade åt våra minnen, innan vi skildes åt och jag hämtade bilen och for hem. Nu är jag här, och jag är trött. Utmattad.

Tror du skulle varit nöjd med det hela, om du varit där. Men du är någon annanstans, i en annan form. Att det skulle vara du i den där fulfina kistan kan jag bara inte få mig att tro. Din kropp, det hoppas jag – men inte du. Tack mannen min för att du fanns, och för att du finns. Jag fortsätter nog att prata med dig så här ett tag till.

Å dina vägnar (och mina) tackar jag alla vänner som på olika sätt hört av sig, och ni som var med mig i kyrkan idag. Alla goda tankar och all god energi var hjälpsamt!IMG_0058Den här bilden togs i ett gladare sammanhang, tror när du slutade ditt arbetsliv. Skål mannen min!

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Cowboy-kista och hackat granris

  1. Mångmamma skriver:

    Nu gråter jag igen.
    För andra gången idag.
    Första gången var i morse när jag fick det finaste brevet/kärleksförklaringen av en elev, jag någonsin fått.
    Nu – för dina ord om ett värdigt, vackert och sorgset avslut!
    All värme till dig! ❤

  2. livsglimtar skriver:

    Nu har jag läst dina senaste inlägg och känner ahhh nu släpper en bit och du kommer gå vidare lite i taget, tro mig och Mannen i ditt liv kommer vandra vid din sida vare sig du märker det eller ej.
    Det finns ett före och ett efter begravningen som är viktigt för oss som blir kvar. Jag ser allt som en procedur vi går igenom, alla gör det på sitt vis, inget rätt eller fel finns och tiden man behöver är personlig.
    Fortsätt prata med honom och dig själv, alla utlopp för tankar och känslor är bra både nu och sen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s