Vet du vad jag undrar?

Vet du vad jag undrar – fick du ha din/min/vår ring på dig i kistan, eller är den annanstans nu? Vad hade du för kläder, hade du kläder? Jag vet ingenting. Inte för att det gör någon skillnad, du är ändå död. Men jag ville ha vetat.

Nu är det som att du fanns, vi pratade på kvällen – och så blåste någon bort dig, du bara försvann, Du lär ha legat i din fina kista där i kyrkan, men inte vet jag. Det är klart att du gjorde det. Dina släktingar var där, dina söner och andra bar ut din kista efter det som kallas ”akten”. Min son såg jag när han var död, jag smekte hans kind och förvånades över att han redan var så kall. Så stilla. Då blev han död för mig. Och det var gott mitt i sorgen.

Du är död, jag vet att du är det, men jag har inte sett dig. Och nu finns ingenting att se. Någonstans finns en urna med aska som sägs ha varit du. Jag saknar dig och allt som var du.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Vet du vad jag undrar?

  1. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Älskade käraste syster,
    Tror att jag förstår precis vad du menar!
    Kram kram kram,
    B./

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s