Du fattas mig

Idag har jag på något sätt tappat bort dig. Visserligen hörde jag dig säga åt mig att inte köra så fort när jag åkte in till biblioteket, men det är nog allt den här dagen. Jag vaknade, eller klev åtminstone ur sängen vid 6-tiden i morse. Nu har det gått tolv timmar. Känner mig inte mera vaken nu än då, men har åtminstone böcker att förströ mig med. Dina vindlekor snurrar idag, dem är det fart på.

Igår skrev jag ut allt jag skrivit de här veckorna sedan du dog. Har sorterat i datumordning, vissa sidor har bara några ord, andra är mera tätskrivna. Kanske orkar/vill jag läsa någon gång.

Jag är som Ronjas pappa, och vill skrika ”han fattas mig”. Du gör det.DSC02562

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s