Håller dig vid liv i mig

Världen skälver, i militärkupper och terror, parodi på presidentkandidater i USA, NATO-förespråkare i Sverige, flyktingar som inte får finnas, och Putin gör det Putin gör. Det finns mycket att bli rädd inför. Jag vill inte leva rädd, vägrar ge efter för den skräck som förmodligen är rimlig. Vad blir då kvar av livslust och glädje, som ändå är hårt kantstötta just nu?

Det var dagens deklaration.

Om en stund ska jag tömma tvättmaskin nummer två för dagen, vägrar nämligen också tro på att vädret ska bli sämre – trots att det ser lite hotfullt ut. Tvätten hinner nog torka. Eftersom jag vaknade kvart i sex i morse har jag också hunnit städa i lillhuset, kanske kommer barnbarn med flickvän hit i veckan, och om inte annat så kommer yngste sonen med sällskap till nästa helg.

Pratar med dig inombords, som varje dag och varje natt, också när jag sover. I drömmarna är du också med nu, tillsammans med gamla gemensamma vänner, och en del släktingar till dig. Och Minsann. (Idag har jag tömt ut kattmaten och ställt påsen längst ner i skafferiet. Har slutat tro att hon kommer tillbaka.) Jag förmodar att diverse avsked repeteras om nätterna, vaknar av att tårarna blöter ner kudden allt som oftast. Har berättat för Joe om din död, flera Arla-vänner är plötsligt mina vänner på Facebook, några är ledsna över att du är borta och skriver fina ord om dig.

Varje dag påminner du mig om att livet är kort, att det tar slut en dag, att det dessförinnan ska levas. Varje dag. Jag har svårt att omfatta dagarna med energi just nu, men kanske kommer orken igen. Lusten och glädjen är långt borta och låter sig inte lätt fångas. Jag håller dig vid liv i mig, det är alltid något. Men det är jämförelsevis väldigt lite, ”ett piss i Nilen” för att använda ett av dina uttryck.

DSC00857

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s