När jag tömde brevlådan hemma hos mig idag låg där ett tackkort – ett formellt till alla på något sätt närvarande ”stort tack” från dina söner med familjer, ”för all omtanke som ni på olika sätt har visat oss genom blommor, minnesgåvor, samtal och närvaro i samband med Ulfs begravning”. Med en fin bild på dig. Dina/era söner är väluppfostrade.

Bilden visar dig mycket levande, med rosa tröja och rolig mössa, och en martinishaker i handen, finurlig min. Kanske taget i parken nära din, en gång vår, bostad. Skulle vara likt dig att ha en silvershaker med dig på utflykten.