Letar efter Agnes

Söndag, lugnt och fint i huset, ungdomarna åker just nu med bussen in till stan igen. Vimsan besöker oss en stund och äter, dricker. Skönt att se att hon vet var maten finns.

Dagen är kylig, det tycks regna och åska längre söderut, men inte här. Jag tvättar och hoppas på torkväder före regnet. Igår hade eventuell tvätt blåst bort. Har dammsugit och ruskat mattor, Vimsan hårar, men eftersom hon håller sig i det som numera betecknas som hennes stol, så får det vara. Tar bara bort det värsta.

Och jag har sågat isär och burit upp den gamla båtbocken som stått och skräpat på den extra p-platsen länge. Sonen har äntligen tagit hem sin båt, men det blev lite över. Bland annat en blå lina högt upp i en tall, har inte riktigt räknat ut hur den ska tas därifrån ännu. När det blir regnig höst blir det brasa bortanför vedboden.

Gör annars inte mycket idag. Middagen blir inte komplicerad, steker några överblivna potatisar och testar ”råkorv”, ett osmakligt ord tycker jag av någon anledning, men produkten kan ju vara bra. Det visar sig. Än är det några timmar dit.

Får leta efter orden idag. Agnes gömmer sig också, vill inte vara med mig. Hon har kanske kommit iväg på någon minisemester, en dygnskryssning till Åland eller Helsingfors.

Det är fullt möjligt att hon nu sitter i matsalen vid ett eget bord och försöker bestämma sig för vad hon ska börja måltiden med. Hon brukar rikta in sig på laxen, hoppa över räkorna som ofta ser trötta ut, ta rejält av löj- eller sikrommen med smetana till, lite hackad rödlök också. Kötträtterna behöver hon just inte, men grönsaker och kanske lite mer av den rökta laxen, ost och något efterrättsartat. Inte konserverad fruktsallad. Rakt igenom hela måltiden dricker hon vitt vin. Om hon är stadd vid kassa blir det vin på flaska, annars det vanliga som tappas ur kran. Ibland är det drickbart. Hon tar tid på sig och ser sig omkring lite lagom nyfiket. Det verkar som om de flesta är i övre medelåldern, det är inte många barn inom syn- eller hörhåll. Det är hon tacksam för.

Vad hon ska göra efter maten har hon inte bestämt. Någon bingo blir det inte, och dansa här har hon inte lust med. Antagligen sätter hon sig med en bok någonstans lite för sig själv, eller så tar hon med sig datorn och skriver. Hon skriver om människorna hon betraktar, lägger till lite och drar ifrån, skapar deras liv utifrån det lilla hon kan observera. Ibland får hon för sig att hon känner igen någon, men det är inte så när hon ser närmare efter. Hon saknar mannen sin, han var ett gott sällskap i sådana här sammanhang. Det känns väldigt konstigt och ovant att vara ensam, samtidigt är det skönt att få sitta så här utan att bli störd. Någon kanske kastar en förströdd blick på henne, men annars verkar hon vara så gott som osynlig. Hon skickar heller inte direkt några signaler om att hon skulle vara intresserad av kontakt. Det är länge sedan hon gjorde det.

När kvällen blir sen letar hon sig tillbaka till hytten, besöket i butiken får vänta till i morgon. Det är lugnt i korridoren utanför hennes hytt, inga berusade människor som grälar eller är allmänt högljudda. Agnes somnar gott, utan drömmar.2005-07-05 09.35.55

 

 

 

 

 

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s