Sorg si och sorg så

Agnes iakttar sig själv, hon vet inte riktigt varför sorgen efter ”mannen hennes” tycks ha ett lindrigare förlopp än sorgen över sonen. Visserligen tycker hon sig ha lärt sig att sorg inte kan jämföras med sorg. Allt är som det är, inte lika, eller olika. Men ändå. Kanske handlar det om att den ena döden var så mycket rimligare än den andra. Men ingen av dödarna var rimlig för henne. Det spelar tydligen ingen roll, hon är i det här sammanhanget inte huvudperson. Bara den som står vid sidan och sörjer, si eller så.

Det var ju inte hon som dog. Eller, hon dog bara lite. Då och nu senast i maj. Två år däremellan. Än lever hon, fortfarande lever de döda inte. De hälsar på i drömmen ibland, i de mest absurda sammanhang. Vill henne bara gott, även om de gör konstiga saker. Hon har flera döda, men det är bara de senaste två som besöker henne. De andra är definitivt ”bortom nära” som en vän uttryckte det.

Parallellt med människors död sörjer hon sin försvunna katt, Minsann. Det må vara hädiskt eller något annat som hon inte har ord för, men hon saknar den katten som hon kan sakna både man och son. Nu försöker hon släppa in en ny liten svart katt i sitt hjärta – och katten försöker släppa in henne. Än har de inte riktigt lyckats, kanske med tiden. Hursomhelst så har Vimsan ett nytt hem, eller ett hem i stället för det hon kanske aldrig hade. Minsann är borta. Och Rösti också.2014-07-02 16.14.20

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Sorg si och sorg så

  1. livsglimtar skriver:

    Det gör så förbaskat ont att läsa dina tankar, känslor och att Minsann aldrig kom hem, det vill inte jag heller ta in, jag hade hoppats så på Minsanns återkomst.
    Vi kämpar på du och jag mitt i smeten fast på olika vis.

  2. beskrivarblogg skriver:

    Du har rätt, vi kämpar på mitt i smeten, fast på olika vis – och numera har jag (nästan) Vimsan, hon är skygg men blir mer och mer hemtam. Kram på dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s