Rimligt död

Vet att det är rimligt att du är död, rimligt med tanke på din ålder och hälsa. Inte rimligt från något annat håll – definitivt inte rimligt för mig. Jag saknar dig så att jag har lust att skrika dig tillbaka, vråla åt livet som övergår i ålderdom och död. Klösa ögonen ur döden, skrämma bort honom (ger mig sjutton på att han är en han), ta tillbaka dig. Men du är numera aska, på något okänt ställe. Du finns bara i mitt minne, till och med bilderna på dig och vårt är borta, inlåsta i Dropbox av ett sketet virus. De enda bilder jag har kvar är de som laddats upp till bloggen.

Hon sitter där med käkarna fastlåsta kring ledsnad och sorg. Fingrarna vill hjälpa henne till lite lättnad, orden kryper i henne, men har svårt att hitta fram. De gör ändå ingen skillnad. Du är lika död. För många dödar de senaste två åren, M, du, R, T, L. Män allihop, saknade och sörjda.

Hon tog sig samman, kollade sidan som svärdottern tipsat om, hitta graven.se. Där fanns du, gravsatt den sista augusti. Nu vet jag i alla fall var din aska finns, någon gång går jag dit och pratar med dig. Till dess får det räcka med vår nuvarande form av samtal.

2012-10-04 13.03.52

 

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s