Lillasyster

Vimsan är ingen kelig katt, hon smiter ut så fort hon hinner om hon får för sig att jag vill ta upp henne i famnen. Hon är fortfarande skygg, kommer och stryker sig mot benen, men backar om jag sträcker ner handen. Det är lite knepigt att ha en katt utan att veta vad den varit med om tidigt i livet. Minsann kände jag från allra första början, såg henne inte födas men näst intill.

Min yngsta syster fyllde år igår, sjuttio. Det får mig att inse, än en gång, att mamma födde oss fyra döttrar inom fyra och ett halvt år. Storasyster var jag till övermått i många år, numera är jag enbart äldst. Livet svindlar till när jag försöker omfatta alla år som gått. På lördag möts vi hemma hos syrran, vi som lever ännu. Och vi minns dem som fattas oss.

IMG_0634

Vart jag är på väg med de här orden vet jag som vanligt inte. Bilbesiktningen igår gick bra, vi ska dock visa upp nyckeln till dragkroken inom en månad, den låg kvar här på landet. Och jag blev inviterad till krabba hos gamla vänner i början av oktober. Vi blir en decimerad skara i år, två av ”våra män” är döda.

Hoppas fortfarande på Dropbox Support och återställning av mina filer. Mejlade igår igen till Jared, uppfattar att de ska kunna fixa det.

Facebook och vänskap och äganderätt till ”sin tråd”. Igår såg jag att två personer, båda enligt min uppfattning kloka och tänkande människor, med tämligen likartad syn på dagens samhälle – kraschlandade. Den ena kände sig ifrågasatt och det gillade hen inte, inte i den egna tråden. Avvännande. Idag skriver hen att det hen lägger ut i fortsättningen enbart ska kunna läsas av vänner. Jag blir bara trött på alltihop. Vad är det för mening med att lägga ut kontroversiella texter om man inte klarar av att någon har en annan uppfattning är man själv? Själv behåller jag båda som vänner, men den ena vänskapen fick sig en törn.

 

 

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s