Pratbubbla

Sitter i fåtöljen i vardagsrummet hemma hos fd maken. I köket är bordet för högt, eller stolen för låg, där kan jag inte skriva. Här fungerar åtminstone kroppsställningen. Om orden vill är en annan sak.

Fd maken har en grunka som gör att han kan lyssna till teven, utan att ljudet hörs för andra. Grunkan fungerar just nu enbart om han har den på ryggen, på bröstet där den annars ska hänga är allt tyst. Ibland är teknik förunderligt. Vilket får mig att inse hur beroende vi är av teknik i olika sammanhang. Så gott som alla jag såg omkring mig när jag nyss var och handlade, pysslade med sina mobiler. Hur klarade vi oss när de inte fanns? Etcetera.

Jag störs av teven, som tyvärr syns där jag sitter. Och jag låter ögonen fara dit emellanåt.

Gäspar och klockan är bara tio i två. Sömnen har inte varit bra de senaste veckorna, jag vaknar och har svårt att somna om. Lyckas för det mesta alldeles för sent (tidigt?) på morgonen, och vaknar abrupt och tung hela jag. Gäspar därmed så här dags.

Vimsan är kvar på landet, vi åker på syrrans födelsedagsparty i morgon, och tillbaka på söndag. Idag har vi ombesiktigat bilen à 184 kr, dvs vi har visat att den nyckel som vi glömt förra gången fungerar i dragkroken och allt där är som det ska. Nu är körförbudet som skulle trätt i kraft om en månad om vi inte visat upp nyckeln ur världen. Och bilen ska besiktigas om två år igen, inkl dragkroksnyckel. Fd maken har varit och ordnat något med glasögonen hos optikern, och på apoteket. Jag har handlat frukostmat, räkor framtagna ur frysen till kvällen. Det är stökigt att fara mellan olika hushåll så här, det är nästan alltid något som finns på fel ställe. Innan vi åker härifrån ska jag komma ihåg att ta med den stora kattsandspåsen (efter att ha fyllt på i kattlådan här), den behövs på landet. Till exempel.

Jag är fortfarande glad åt att mina viruslåsta filer kunde återställas, även om jag gråter lite varje gång jag ser bilden av tre små ungar som äter kräftor. Tack Carina för att du såg till att jag fick den bilden. Här är ännu en gammal bild.

DSC00949

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s