Trött

Är alldeles obegripligt trött. Gick ut en timme och trodde det skulle göra mig piggare, men icke. Känner mig inte sjuk, bara så trött. Och ledsen när jag tänker på dig som inte lever längre, finns gör du ju i minnen och bilder. Och i backen på Norra Begravningsplatsen. Men det är inte du, inte levande du.

Det är någonting med detta, att det enbart är här hemma hos mig, ensam, som jag kan tillåta mig att sörja dig. Jag kan gråta, hulka, snora, morra och skrika (med dörrar och fönster stängda). Vara så ledsen som jag faktiskt är, inuti. Så nu passar jag på att vara ledsen känns det som. I morgon åker jag ut till fd maken och katten igen.

win_20160921_13_49_03_proBilden tagen idag. Före snörvlandet.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Trött

  1. bergalott skriver:

    Kära vännen – du gör så rätt. Bara i ensamheten och med väl igenbommade dörrar och fönster kan sorgen få vara med sig själv.
    Göra det som kropp och själ trängtar efter i sorgearbetet. Svackorna måste betas av för hur ska annars uppförsbackarna forceras – där utanför?

    Tänkte här, för ett tag sedan när du skrev om hur förbannad du var. Härligt. tänkte jag, nu är hon på bättringsvägen. Ilska är bra! Förbannat bra! Den läker på sitt sätt – när alla frågor är slut och ifrågasättandet börjar kittla mellan öronen.

    Jag skriver ur mina egna erfarenheter, och det behöver inte stämma på dig, men vem vet? Att våga vara arg – ilsken- ja rent av förb…..
    Kärleken blir inte mindre för det.

    Kraaaaaaaaam

    • beskrivarblogg skriver:

      Kära vännen min, jag är arg, jag är ledsen, jag är ensam, och kanske är det ifrågasättandet som kliar i mina öron – fan vet. Kärleken fanns där, och den finns och den finns inte, och jag finns och han finns inte – och jag är trött. Trött, ledsen och tomn – gott att vänner finns, som du. Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s