Hav och drömmar

Jag vill bo vid havet. Gör jag något för att förverkliga den drömmen? Nej. Drömmer inte ens på allvar. Säger mig att det bara är en gammal idé, att drömmen har överlevt sig själv. Den liksom många andra.

Har just tillbringat några dagar i Brighton, nära havet. Doppade tårna, kallt. Vackert, ständigt växlande. Vänliga, pratsamma människor, många fina hundar med ”professional dogwalkers”, snälla får som flyttar på sig när man kommer på South Downs. Fortfarande mogna, oplockade björnbär, fulla av saft. Sol. Till och med bussar som inte är i trafik är artiga – ”Sorry, we are not in service”. Skulle gärna bo i Brighton, men det ligger långt bortom min förmåga att drömma.

Köpte, och släpade hem, en bordslampa för femton pund (ungefär 165 kronor) på Brighton Fleamarket. I Sverige kostar samma lampa tre tusen. Artemide Tolomeo. Nog mitt hittills bästa loppisfynd. Nu får jag bättre skrivbelysning på mitt köksbord, vid datorn.

Agnes drömmer bättre än jag.

Hon kan få sig att faktiskt tro på allt hon kommer att hinna med, allt hon vill och ska åstadkomma innan det är för sent. Hon ska skriva åtminstone en bok, kanske flera, hon ska tillbringa årets mörkaste och kallaste månader i ljusare och varmare klimat, hon ska gå långa promenader varje dag, inte sitta still vid datorn flera timmar i sträck. Dessutom ska hon se till att komma iväg till tandläkaren fast hon inte vill, fixa nya glasögon, göra en rutinkontroll hos husläkaren. Skaffa bättre fungerande hörapparater. Hon ska enbart dricka ett glas vin till maten, och låta Dry Martinin vänta till helgen, sluta äta kaffebröd. Och så ska hon sluta oroa sig för den där elräkningen som ännu inte kommit, tre års elkonsumtion som inte är fakturerad och därmed inte betald…

Det är för långt till havet. Agnes får än så länge nöja sig med att gå ner till den stora sjön nära huset. Där kan hon åtminstone se vatten, kanske sitta en stund på en gammal plaststol om vädret tillåter. Hitta lite lugn. Och hon kan gå i skogen, både på vägar och bland gran och tall. Än är inte allt inhägnat.

Ännu har Agnes inte börjat drömma om någon man, en ny relation, en tänkbar kärlek – eller helt enkelt mänsklig närhet och sällskap. En canasta-spelande ostronälskande frisk och rörlig (fysiskt och intellektuellt) man med nyfikenhet och livslust. Kanske finns han någonstans, men han får vänta ett tag. Än ryms han inte riktigt i henne.

2014-01-14 15.39.51

Tavlan är målad av konstnären Anna Charlotte Bergström som bor i Västerfärnebo.

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Hav och drömmar

  1. bergalott skriver:

    Börjar gilla Agnes mer och mer. 😀
    Här går jag omkring i Färnebo och ser om jag kan hitta en trevlig lokal. Att måla i – att vara i, där jag kan få klistra ihop mig med målarfärgen.
    Och duuuuuuuu…. vad skulle vi ta vägen utan drömmarna?
    Just nu målar jag hallen 😦
    Kram ❤

  2. beskrivarblogg skriver:

    Hej du – Låter som en jättebra idé att hitta målarlokal – drömmarna håller en kanske vid liv även om de är klart orealistiska, mina alltså. Inte dina om målande! Måla på, både det ena och det andra. Kramar till dig och till Lennart! Och hunden, Bamse? Nalle? Har glömt…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s