Minns i november

Vaken, eller i alla fall frukosterad och ur sängen. Regnar inte, altanen har nästan torkat, och Vimsan är ute. Det betyder att vädret är acceptabelt för en katt, och då är det väl det även för en människa. Därmed blir det en promenad idag, kanske i skogen, kanske har några trattkantareller vågat sig upp.

Har precis avslutat och skickat ett korrekturuppdrag, och får betalt direkt. Det gillar jag. Nu har jag utrymme för flera korrektur, eller redigeringar, eller språkgranskningar. Jag behöver sysselsättning, om inte för annat så för att stänga ute mörker och ruskväder så här års.

Agnes fyller på tekoppen. Även om hon kanske inte kommer ihåg att dricka upp sitt te vill hon ha det bredvid sig. Lite längre fram på förmiddagen är det kaffet som står där och ibland kallnar. ”This book will save your life” av A M Homes ligger också på bordet bredvid henne. Om inte annat så har den en säljande titel, även om hon har lånat boken på biblioteket i Norrtälje. Ännu har hon bara läst några sidor, men vill fortsätta läsningen längre fram på dagen.

Om en dryg vecka är det november. Ska hon tro sig om att inofficiellt delta i NaNoWriMo? Det innebär att hon ska skriva minimum 1 627 ord varje dag, för att när månaden är slut ha 50 000 ord – och vissa skrivande människor har då också en bok, eller i alla fall ett redigerbart manus. Hon har några gånger fått ihop alla orden, men hittills inget manus, inte ens fragment till en bok. Eftersom hon aldrig orkat läsa igenom alltihop vet hon inte riktigt vad hon skrivit, men hon känner sig själv tillräckligt för att ana. Upprepningar av gamla skulder, gammal sorg och gammal kärlek, vånda inför åldrande och död, nätt och jämnt uttryckta förväntningar. Minnesbilder. Inte mycket glädje. Vanemässig o-glädje. Ingen kul läsning.

I november behöver Agnes beväpna sig för att inte deprimera sig. Skrivandet är ett vapen, läsandet ett annat. Några arbetsuppdrag är hjälpsamt. Hon ska passa Louie en vecka, det är också bra, då kommer hon ut vare sig hon vill det eller inte. Vimsan får nog vara hos fd maken den veckan, det känns inte riktigt som om hon klarar att vänja sig vid en hund i huset ännu.

Kaffet blev mycket riktigt kallt. Hon drack halva muggen och hällde ut resten. En talgoxe flög plötsligt omkring i rummet, katten hade varit på väg in med den men tappat den i kattluckan. Efter diverse fönsteröppnande flög fågeln ut, och katten gick därute och letade. Hittade den inte. Livet, och den möjliga döden, med en katt…

2016-07-19 07.15.30

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s