Ljusare

Ljusare, en aning. Vimsan har inte inkommit med några ”gåvor” under natten, men sovit i min säng till och från. Hon kanske börjar känna lite tillit till de här människorna som ger henne mat och husrum (och bråkar in henne i en kattbur för transport annanstans ibland).

Agnes börjar också vakna, efter en stor kopp te. Kroppen känns fortfarande stel och ovillig, ryggen behöver en kudde bakom sig i stolen, men fingrarna fungerar. Det är hon glad för. Inte för att hon vet vilka ord de kommer att sätta på pränt – vilket härligt uttryck, hon riktigt ser gåspennan och bläcket och det handgjorda, lite ojämna papperet framför sig.

Igår lyckades hon baxa in grillen i vedboden, och stänga dörren. Nu kommer ingen in där, men så eldas det inte heller i öppna spisen, fd maken föredrar varmluftspumpen. Det finns ved i korgen inomhus, det räcker.  Utebordet ska in, sedan är allt klart för vinter och snö. Hon önskar nästan att hon kunde klämma in sig själv i en vedbod, stanna där i mörkret hela vintern och plockas fram i gott skick till våren.

I stället för att själv krypa in i vedboden, sopar hon rent altanen från tallbar och kottar, och eklöv – varifrån kommer de, eken inom synhåll står en bra bit bort, nedanför huset. Hon skurar diskhon med stålull, te är ett starkt färgämne. Och sätter ut soppåsen för vidare transport till tunnan nere vid infarten. Vimsan ligger i sängen.

Agnes duschar, nu ska hon bara ta det lugnt resten av dagen. Klockan har hunnit bli tolv, fd maken äter strax sin lunch med fil och müsli, hon tar en mugg kaffe i stället. Med den sista äppelpajen till.

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ljusare

  1. Karin skriver:

    Det är vemodigt att ställa undan och göra klart för vintern. Vart tog sommaren vägen? Så fort det gick! Jag har också god lust att krypa in i vedboden tillsammans med hängmattor, utemöbler och grill!

    Man får väl ordna sig en mental vedbod inomhus, med böcker, dator och – i mitt fall – färger och gott om akvarellpapper!

  2. beskrivarblogg skriver:

    En mental vedbod är bra, önskar dig en god vistelse där med alla dina färger och fina målningar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s