Mejlavisering

Fredag är det visst. Sol och några grader varmare. Agnes blir lite glad när hon tittar ut. Annars är hon idag lättirriterad, till exempel på fd maken som envisas med att själv jämföra nyinköpt glödlampa med en som sitter i lampan. När hon hade med sig den gamla trasiga och jämförde redan i butiken. Själv är bäste/bättre dräng – kan hon väl känna igen hos sig också.

I natt sov hon i alla fall bättre än tidigare i veckan, även om hon vaknade okristligt tidigt och försökte somna om utan att lyckas. Vimsan tillbringar nu nätterna i soffan, och utomhus förstås. Agnes läser ”Fatimas hand” av Ildefonso Falcones, den är tjock och kan med fördel intas i smärre portioner. Ingen sträckläsning. Ännu inga ”påstådde” heller, som i den föregående av samma författare, ”Katedralen vid havet”. Och än så länge är både de och dem korrekta. Det var de inte i ”Katedralen”, dåligt av Bazar. ”Fatimas hand” är utgiven av Bonnierpocket.

Ingenting särskilt på programmet, inget program ens, någon sorts utevistelse blir det under dagen. Svamp är det ingen idé att titta efter. Men det går ju att gå i skogen ändå. Roligare än att gå längs vägen runt området.

Hon funderar på maratonskrivandet i november. Ska hon ge sig på att hantera det som upptagit en stor del av hennes liv de senaste drygt trettio åren – hennes relation till ”mannen hennes” som hon valt att kalla honom. Hon har redan skrivit mycket, både om det som var härligt och roligt, och annat. Agnes har svårt att bestämma sig, som så ofta. ”Du är så mesig” tyckte bästa vännen häromsistens. Det är hon nog, mesigheten ryms vid sidan av modet, och allt annat hon är.

Hon raderar det hon skrivit om ögonblickets känslor. Det räcker med att de känns, de behöver inte uttryckas.

I sin nya dator får hon information om nya mejl, klart störande. Vad hon än håller på med så kan hon inte låta bli att se efter. Nyss lärde hon sig att SSU fyller 100 år nästa år. Tror de gjorde större nytta då de började jobba, än nu. Nu agerar de tydligen kraftfullt för ett bättre betygssystem, det är väl bra. Tror också att de fortfarande behövs, för ett solidariskt samhälle på flera fronter. Eller för att enbart bromsa det som pågår i Sverige – det som gör att samhället sviker ensamkommande barn, funktionshindrade som behöver assistens, gamla på äldreboenden, psykiskt sjuka, människor med beroendesjukdomar. En lista som kan göras lång idag. Vart tog socialdemokratin vägen? Min pappa och hans bröder, mormor som var med och startade en kooperativ butik, och alla andra kämpar som tydligen dog ut någonstans för några tiotal år sedan – jag är glad att de är borta och slipper uppleva hur en alliansregering både bryter mot lagar och indirekt dömer människor till döden.

Se där var som kan rinna till av en mejlavisering. Den där flaggen får nog vara kvar.2013-03-31 10.43.01

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s