Drömmarna finns där

Nu är hon där igen, Agnes. Med fingrarna på tangenterna, magen full av potatisplättar, bacon, blodpudding och lingonsylt och ett glas vin bredvid stolen. Disken är diskad av fd maken, Vimsan ligger fortfarande i soffan och lamporna lyser i höstmörkret. Ljusen är utblåsta för stunden.

En vän föreslog att de båda skulle göra som popartisterna – dra sig tillbaka i 1-2 år och så återkomma med varsin bok färdig. Kanske är det en idé, åtminstone kan hon känna igen tanken att allt omkring henne stör skrivandet. Det är förmodligen inte sant, men än så länge kan hon gömma sig där bakom. Om hon har all tid i världen, ingen som stör eller ställer några krav, mat och husrum och sin dator – vad är det då som hindrar henne från att skriva? Om det nu är det hon ska innan hon dör.

Svaret är enkelt – hennes bristande tilltro till sig själv är det som hindrar henne. När hon var liten trodde hon på sig. Vartefter åren gick försvann den där tilltron. Nu är den så gott som borta. Den kvicknar till lite när någon vän är uppmuntrande, och så falnar den igen. Hon begär verkligen inte att människor i hennes närhet ka knalla omkring och tala om hur bra hon skriver, inte varje dag åtminstone. Men hon behöver höra det emellanåt.

Och varför gör hon sig så beroende av andras gillande? Jo, för att om hon får det fast i lagom små doser, så behöver hon ändå inte ta sig samman och skriva sin bok. Och får hon det inte alls, så behöver hon definitivt inte skriva sin bok. Då kan hon ju inte göra det. VSB.

Back to basics. I alla fall i hennes liv. Hon duger inte som författare, hon har väl med tvekan godkänt som morsa, som hustru inte godkänt de sista långa åren, som kärbo passabel till sammanbrottet. Därefter återigen accepterad, emellanåt. Av sig själv och av ”mannen hennes”. Numera är hon möjligen åter godkänd som fd maka. Och hon godkänner sig själv lite mera än för nårga år sedan när all skuld, alla sorters skam, tyngde. Skulden och skammen kan hon också använda som anledningar att inte ta reda på vad hon verkligen vill – och när hon vet, göra det.

”Drömmarna finns där” sade vännen hennes i mejl idag. Och visst gör de det.

2013-03-18-19-52-35

Det är inte riktigt dags att göra en sådan här ännu – men minnas och drömma kan jag.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Drömmarna finns där

  1. livsglimtar skriver:

    Kära Agnes det är mig du skriver om, mina tankar och känslor när det gäller det ev skrivandet av en bok. Skriv säger folk, vad väntar du på, har du inte börjat skriva boken än, förbaskade mänska skriv NU. Så kan det se ut i min värld, just den där delen som gör så gott, ger tilltro till mig själv men likväl inte ger mig tillräcklig spark där bak så jag kommer igång.
    Vet inte om jag vill igång, kanske räcker med andras gillande, en pust av boost för egot efter varje inlägg på Facebook. Så blir det nog, bara tänk att skriva en bok och när det ska promotas så skulle jag resa runt och visa upp mig, skriver man autograf i sina böcker till köpare?
    Men se där sket det sig, sånt klarar inte jag av, kroppen jag säger bara kroppen Agnes.
    Så jag håller mig till mina dagsländor, kåseriaktigt skrivna om dagens input på Fb.
    Kram på dig

    • beskrivarblogg skriver:

      Vi håller oss till dagsländorna både du och jag – jag var på väg att söka skrivarkurs på Sundbybergs Folkhögskola men det verkar mest vara för ungdomar – så det blir inget… Det heller. Men nu i november kan man ju maratonskriva – NaNoWriMo (National Novel Writing Month, ett amerikansk påfund) om du skriver 1667 (eller så) ord varje dag i november har du 50 000 ord när månaden är slut. En bok i bästa fall – annars kanske något annat. Kram på dig med!

      • livsglimtar skriver:

        Kul ide för de som orkar. Min man skrev ut de första fem av mina wordpressdagböcker till julklapp förra året, finns massor av text kvar att göra böcker av. Kram

  2. beskrivarblogg skriver:

    Alldeles riktigt, vad gulligt av honom – gör din bok! Kram/M

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s