Har nästan glömt lösenordet hit…

Någon sitter redan och skriver, en ny dag, en ny vecka, en ljusning därute. Allt enligt Facebook. Agnes har bara hunnit dricka sitt te, äta två smörgåsar med ost, ge katten nytt vatten och kolla, tre gånger, om hon vill gå ut (katten). Det vill hon inte. Vedspisen småmuttrar och brinner. Termometern visar nästan fem grader varmt plötsligt. Ur led är tiden.

Agnes själv är nog lite ur led också. Inte fysiskt, men inombords. Det är möjligen den gamla välkända novemberdeppen som följer henne, eller bara en sorts heltäckande melankoli som inte vill släppa henne. Det hjälper inte att hon ignorerar den så gott hon kan, att gå ut och gå gör livet lättare enbart den stunden. Hon har inte ens ro att läsa, det har alltid annars låtit henne ta sig annanstans när hon behövt det. I natt vaknade hon fyra gånger, somnade visserligen om, men drömde olustigt. Väcktes slutgiltigt av att gårdens stora traktor for förbi med sand och blinkande varningsljus halv sju.

Hon borde klä på sig. Inte för att någon ser henne där hon sitter i sin morgonrock, bara för att de flesta nog klär på sig, åtminstone efter frukost. I alla fall de som måste iväg hemifrån och ta sig till jobbet. Det blir ju också varmare om ben och fötter, med kläder på. Huset är snällt uttryckt ”luftigt”. Just idag går det an, det är värre när vintern blir riktigt kall. Vedspisen orkar inte riktigt med då, och elementen drar för mycket el, är lågt ställda. Inomhustemperaturen i köket brukar ligga runt 12-13 grader. Fungerar för sömn, men det är inte direkt lockande att vakna och stiga ur sängvärmen.

Idag var det bättre, drygt femton grader i köksfönstret, varmare i rummet.

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Har nästan glömt lösenordet hit…

  1. bergalott skriver:

    Gomorron på dig ❤ Har du lännat upp ännu? Länna upp är dialektalt så du behöver inte slå upp det 😉

    Det var roligt att se dig på bloggen igen. Facebook är väl bra på sitt vis men här känns det mer personligt. Vet ju att båda är helt öppna och med full tillgänglighet för alla.
    Novemberdepp och ihållande melankoli tror jag att du lider av, om jag nu ska ställa en diagnos, så här objektivt. För inte fanken kan man vara glad med 13-15 grader inomhus. Det är ju rent ohälsosamt, juuuuuuuuuu… !
    Kära goa du… om jag hade pengar skulle jag pröjsa elräkningen hela vintern åt dig. Här har jag en som är lite småsnål med värmen men han har bara att välja. En snäll varm tantalona eller ingen alls.
    Låter hårdare än vad det är, förstås och har just varit och hämtat en begagnad motionscykel åt oss i julklapp och med den så ska iaf jag inte frysa mer. Bara te å ta enna sväng..

    KraaaaaaaaaaaaaaaaamM

    • beskrivarblogg skriver:

      Krammmar i massor tillbaka – melankolin flyktar när jag får livstecken från dig min vän – ni kan ju alltid värma varandra… Jag har katten bakom ryggen om nätterna, alltid något. Men trist är det, tycker inte jag har något vettigt att göra. Skriva har jag ingen lust med just nu. Har just avslutat ett korrektur, blir alltid något till reskassan, tänker försöka boka biljett till syrran och Cypern två veckor i mars, hon hyr hus och jag är välkommen. Hoppas du hade en fin lördag med dina tavlor!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s