Doftminnen

Lördagskväll. Agnes har druckit en Dry Martini, lyckats välta ett glas vitt vin, tagit reda på allt det blöta. Nu har hon gjort en Dry Martini till. Än har hon inte vält den. Hon har ätit, rökt lax och äcklig potatisgratäng från ICA – den senare åkte i soporna. Dessutom har hon idag griljerat en liten skinka från samma butikskedja, och den var OK. Trots att den fått dåligt betyg i något av testerna. Inköptes med 25 kr rabatt till ett ändå lågt kilopris, värt den oätliga potatissmörjan.

Vimsan är en klok katt, idag stannar hon inne av egen vilja. Hon gillar inte snö.

Här och där i boken ”Bergets skugga”, fortsättningen på ”Shantaram” av Gregory David Roberts och utgiven av Brombergs – här och där hittar Agnes en mening eller ord som känns viktiga. Nyss var ett sådant tillfälle, men hon noterade inte vad eller var. Nu är det borta, kanske kommer det igen. Båda böckerna är läsvärda, och värda att läsas flera gånger, allt ryms i alla fall inte i Agnes huvud via en läsning.

Böckerna skildrar ett Indien som Agnes är glad att inte veta mera om. Grymt, livsfarligt, gangsters, mördare, galningar, droger. Men också medmänsklighet, kärlek och vänskap, också trofasthet och generositet. Och människor, massor av människor, med en historia och liv som är långt, långt ifrån det Agnes vanligen kallar sin verklighet. Hennes liv i en liten stuga på landsbygden i Roslagen, med katt och vedspis och klen ekonomi.

I boken skriver författaren om dofter, om hur doften av den älskade lockar, om ”feromonpilgrimen” som kommer till den älskade omedelbart, från Ryssland till Indien. Agnes inbillar sig ibland att hon känner din doft, den finns inte i några kläder, bara omkring henne, svag men igenkännbar. Ett ögonblick som gör henne lyckligt knäsvag. När hon letar efter den hittar hon den inte. Den finns bara i hennes minne. Ett tag till.

2016-10-25-09-43-05

Höstens sista krasseblommor, skyddade i en grop nära sommarhuset. Också ett minne.

 

 

 

 

 

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Doftminnen

  1. bergalott skriver:

    Jag läser alltihop men vaknar inte och fattar förrän de sista raderna. Då kommer det över mig ett minne om doft.
    Säkert ca 20 år efter Anne-Majs bortgång. I en plastpåse djupt nere i en låda med allehanda pryttlar och kläder.tar jag och öppnar denna lilla påse och sätter näsan i en liten baddräkt och ett par små vantar. Då känner jag hennes doft och knäna viker sig.
    Har fortfarande detta kvar men utan påse och doften är borta hur jag än försöker.
    Så är det. Borta!
    Kraaaaaaaaaam

  2. beskrivarblogg skriver:

    Kära vännen min, du har ditt minne kvar – det får räcka, för dig och för mig. Kram i kvällen/M

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s