Vindlekor

Halv elva, har redan klarat av en snabb kissvända med Louie, plus en längre promenad. Utan att halka på ändan. Nu är han nöjd för ögonblicket, efter att ha spårat på en stor åker full av alla sorters fotavtryck, och dessutom skällt på en vit liten ilsk terrier som också var ute. Det var inte han som började. Agnes har en kopp kaffe bredvid sig. Vedspisen brinner.

Är mindre stel i nacken idag. Halsduken har gjort susen (varifrån kommer det uttrycket? Inte ens Google vet).

Kollar för säkerhets skull på kalendern, jo, det är lördag idag. Det var ju fredag igår… Lika grått. Fåglarna har tveksamt hittat till solrosfröna i automaten utanför fönstret, har ingen talg där ännu. Och hittills har Agnes enbart sett talgoxar.

Hon försöker bestämma sig för vilka kläder som ska med till stan på måndag. Något som passar julafton och nyårsafton och läkarbesök med fd maken däremellan. Något som fungerar för bilkörning. Något som värmer om det skulle behövas. Plus något som är skönt att bara slöa omkring i inomhus.

Vindlekorna mannen hennes gjorde snurrar fortfarande på altanräcket, en stund och så lägger de av för att börja igen. Ungefär som vi.

Tredje hundpromenaden för idag. Nu lagar Agnes mat, steker ris, lök, finhackad ingefära, en bit kokt skinka skuren i små tärningar, hackade tratt kantareller. Plus någon sorts gröna små bönor ur frysen. Stark Rajah-curry i stekpannan innan skinkan åkte i. Kanske några räkor när det blir dags för middag, hastigt iblandade. Doftar i alla fall gott. Bra att städa frysen emellanåt.

Agnes är glad att hon kom på att slänga ut diskstället. Nu diskar hon och torkar och köket ser städat ut direkt. Dessutom kan diskbänken användas för annat, som nu för att tina räkorna hon bestämde sig för att blanda i grytan. Louie har äntligen givit upp hoppet om att få en smakbit, och ligger under köksbordet. Matte har satt honom på sträng diet, och Agnes rättar sig därefter.

 

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s