All tid i världen

Det är konstigt – tycker Agnes – att hon inte får sig att skriva. Hon har all tid i världen, bokstavligt talat. Hon har en bra ny dator, hon kan skriva både fort och rätt. Ändå vill det sig inte, det fattas det där som hon själv vill ha i en text. Innehållet. Är hennes värld för liten och trång? Skulle det bli mera skrivet om hon lät sig störas av allt som pågår omkring henne? Hela livet har hon haft förmågan att stänga ute det hon inte vill släppa in. Alla sorters sinnesintryck, låta bli att träffa människor hon inte har någon speciell längtan att möta, inte ringa några telefonsamtal som inte är nödvändiga.

Några veckor nu har hon inte haft någon fungerande telefon. Märkligt nog kändes det väldigt tyst med vetskapen att ingen kunde ringa. Det ringer ju inte så många annars heller, men det här blev en särskild sorts tystnad.

På julafton fick hon två väl begagnade telefoner av äldste sonen. Tyvärr hade hon glömt sitt SIM-kort hemma, så ett nytt fick införskaffas, snabbt och lätt i Telia-butiken, samma nummer som tidigare. Kontaktlistan har idag utökats med bästa vännen, resten får importeras när hon kommer tillbaka hem till sitt. Hon hoppas att det ska fungera.

Strålande sol därute, och kraftiga vindar. Snön låter vänta på sig, och det gillar Agnes. Hon är inte världens bästa bilförare på halkiga vägar.

 

Så här tråkigt blir det när Agnes skriver. Hon inbillar sig att hon skrivit med mera energi i orden ”förut”. Då, när hennes liv brakade samman. Kanske när sonen dog. Kanske när mannen hennes också dog. De senaste åren har varit de många dödas. Sörjer hon? Ja, men mera lågmält – och lugnare. Häromkvällen talade hon och sondottern om hennes pappa. Vi grät och tittade på gamla bilder, försökte berätta för varandra hur det känns nu, när drygt två år gått utan honom. Saknaden är konstant, den förändras inte, varken för hans dotter eller för Agnes. Han fattas.

Luften har gått ur Agnes. Hon pratar med sig, hon gör det hon ska, lagar oxsvanssoppa eftersom fd maken uttryckte att det skulle vara gott. Tvättar, städar, följer med på läkarbesöket i morgon, mammograferar sig i början av januari. Skickar beställda böcker. Löser sudoku, supersvåra. Läser. Matar och klappar Vimsan. Är hundvakt ibland. Tänder ljus och blåser ut dem. Hon kommer ur sängen om morgnarna, men utan förväntningar på dagen. Just inga måsten heller. Bara ännu en dag.

 

 

2015-01-08-12-09-25

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s