Så – nu är fd makens avlagda datormus inkopplad, och i det andra uttaget laddas telefonen – Agnes själv har tack och lov inte behov av några sladdar i sig. Tekniken känns lite sjukhusaktig. Hon har inte använt någon (dator)mus på länge – pekplattan har fungerat bra, men nu kändes det plötsligt rätt att ändra sig. Telefonens e-postkonto är konfigurerat, ena syrrans telefonnummer är inlagt bland de hittills ganska få kontakterna. Nyss ringde den andra syrran så nu finns även hon på rätt plats i min telefon.

Fd maken är ute på sin dagliga promenad. Själv sitter Agnes i fåtöljen och slipper gå ut idag. Kanske skriver hon.

Nej, hon läser i stället. Siri Hustvedts ”Leva, tänka, titta”. Det är en samling av essäer skrivna under loppet av sex år – som alla har en sak gemensamt, ”en oförbrännelig nyfikenhet på vad det innebär att vara människa”. Citat ur förordet. En fascinerande tanke som jag just läser – och funderar över – är att medveten erinran och fantasi är starkt knutna till varandra, ibland kan de vara svåra att skilja på. Och att både också hör hemma någonstans, på någon plats – platsen behövs för att minnet/fantasin inte ska blekna. Det känns rätt för mig.

Hon kopplar resonemangen till både de gamla grekerna, medeltida filosofer som Albertus Magnus och nutida hjärnforskning om hippocampus. Spännande. Resten av boken må den intresserade läsa själv. Jag har lånat den på det fina biblioteket i Norrtälje, men den finns naturligtvis att köpa, utgiven av Norstedts.