Födelsedag

Agnes börjar fatta att hon nog varit ordentligt deprimerad länge. Antagligen ända sedan i maj förra året, då mannen hennes dog. Deprimerad eller sörjande, vad är skillnaden? Nu börjar hon tröttna på sitt ensamliv, hon är trött på sig, hon vill leva igen. Och hon fyller 75 idag…

Snart har även den här dagen gått. Nu är det mörkt ute, har kommit lite snö, det var därför katten inte ville gå ut idag. Agnes gick ut på trappen och ropade ett antal gånger, innan hon kom på att kolla på sin säng – där låg Vimsan och sov gott. Ack ålderdom och klent minne – eller dåligt fokus, eller depression eller vad det nu handlar om. I morgon kommer ”hela familjen” hit, äldste sonen och hans hustru har fixat med mat och dryck, Agnes har inte behövt bry sig ett dugg. Och det är skönt, annars hade det nog inte blivit något födelsedagsfirande.

I början av mars åker hon på fjorton dagar till Cypern och syrran, som hyrt ett hus i fyra månader i byn Maroni, i trakterna av Larnaka. Det blir bra med omväxling, Vimsan bor hos Agnes fd make under tiden.

Om hon nu förstår att hon varit deppig, vad kan hon göra för att ändra på situationen? Ändra på sig, så att hon någonstans hittar någonting att vara glad över. Skrivandet är inte längre den diversion det en gång var. För ögonblicket har hon väldigt liten (konstigt uttryck) lust att skriva – men hon vet att det blir skrivet något även utan lust.

”Sorgenoteringarna” från de första månaderna efter mannens död får följa med henne till Cypern. Kanske kan hon få sig att göra någonting med alla orden – eller bestämma sig för att de gjort sin tjänst. Hon blev inte direkt mindre deppig när hon senast läste igenom papperen för ett par veckor sedan. Nu har hon kanske omfattat tomheten och saknaden, hon är inte lika svallande galet vrålande ledsen längre – men hon är avställd. Tom. Ensam. Gammal, skrynklig, småfet, stelbent, rödnäst och seg. Initiativlös, ingen energi.

Dock finns hon fortfarande, Agnes. Hon vaknar även om hon haft svårt att somna och sedan svårt att fortsätta sova. Hon går ur sängen, gör frukost, eldar, släpper ut katten när katten vill ut. Klär på sig, duschat om det inte är svinkallt i duschrummet. Tvättar emellanåt, lakanen får följa med hem till fd makens tvättstuga. Hon dammsuger, torkar golven, diskar och torkar disken. Tar in mera ved och fortsätter elda.

Hon är noga med att blåsa ut ljusen när hon lämnar köket. Tavelbelysningen i vardagsrummet får stå på hela natten, ger lite ledsyn när hon ska till toa. Utifrån betraktat fungerar hon hyfsat. Inifrån sett gör hon det inte. Hon får prata med sig för att inte ångesten ska överväldiga henne. Hon mantrar för att stänga av hjärnan. Läser en massa skitböcker för att rymma en stund, minns just ingenting efter läsningen. Läser om flera av de egna böckerna, om det gått så lång tid sedan förra gången att hon inte kommer ihåg allting. Minnet var uppenbart bättre förr.

Mannen hennes är död. Hon behöver ibland tala om det för sig. Det händer att hon tänker att det skulle han gilla, det skulle han vilja veta – tills hon kommer ihåg.

20170131_175537-ulf-med-silvershaker

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Födelsedag

  1. skrivmoster skriver:

    Önskar dig en fin dag imorgon i glädje tillsammans med de dina. Hoppas sorgen får vila en stund. ❤

  2. bergalott skriver:

    Gomorron och hoppas att din dag igår blir ett ljust minne.
    Nu är nya tag, eller hur. Nya avsatser och jag tycker det framstår så klart, att din sorgeprocess framskrider i maklig takt (hmm.. låter väl löjligt förstås, men du vet vad jag menar).

    ” Nu har hon kanske omfattat tomheten och saknaden, hon är inte lika svallande galet vrålande ledsen längre – men hon är avställd. Tom. Ensam. Gammal, skrynklig, småfet, stelbent, rödnäst och seg. Initiativlös, ingen energi.”

    Inte bara tomheten efter en älskad som du bär, för även den förbenade ålderdomen är ju med i spelet. Dubbel börda, om man inte som en del, vänjer sig i maklighet och tycker det är lite befriande. Finns den kategorin också. Men jag vill inte tillhöra den jag heller, när min dag kommer. Den är ju strax förestående som du vet. Men man ska inte ta ut så mkt i förskott för vem vet…

    Kram på dig denna morgon 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s