Flamingos i Larnaka

Hemma från en heldag i Larnaka, trött.

Vi åkte klockan tio och nu är klockan halv sju. Hittade en parkeringsplats när vi kom dit, parkerade, tog ”landmärke” och började gå runt i stan. Vid lunchdags åt vi calamares och pommes frites, gott, och drack varsin öl. Tittade på havet. Småningom började vi leta efter parkeringsplatsen… Det tog ett par timmar och samtal med poliser och hjälpsamma människor. Till slut hittade vi tillbaka, och då var det dags att försöka ta reda på var man kunde tanka. Även det gick till slut bra. Då skulle vi hitta ut från stan och vägen hem – vilket vi till slut gjorde. En händelserik dag. Vi åkte dit för att fixa Barbros odugliga lokaltelefon, men det lyckades vi inte med.

Det fulaste hus jag någonsin sett, SKÄRT, stod på en åker. Å andra sidan såg vi flamingos i saltsjön strax före Larnaka, det var härligt. Och vi såg Hale Sultana Tekke (eller så), moské och mausoleum över Mohammeds faster som trillade av en häst och dog där för länge sedan. Arkeologiskt rikt område, svenska arkeologer lär ha hittat den största guldskatt som hittats på Cypern någonstans i trakterna. I alla fall står en container med en stor svensk flagga på på en höjd nära moskén. Och sjön som var flera sjöar har varit ”saltgruva” länge, om den är det nu vet jag inte.

Jag inser hela tiden hur lite jag vet om den här delen av världen. Lawrence Durrell´s bok ”Bitter lemons” gör mig medveten om det, att gå i Larnaka, se gamla kyrkor och hus gör detsamma. Har också läst mig till att Maroni efter det senaste grekcypriotiska debaklet bulldozade ner turkcyprioternas hus som hämnd. Det lär vara så att ingen kan köpa tomterna eller bebygga dem, men händelserna måste ha skapat oläkliga sår i människorna som dittills levt tillsammans. Och ännu är ingenting klart med de krav man har på varandra från ömse håll, och mitt i sitter de engelsmän och andra som köpt tidigare turkcypriotiska hus och tomter, sålda av grekcyprioter som inte haft rätt att sälja, eller tvärtom.

Vi såg också att det badades i havet i Larnaka, där finns en fantastisk strandpromenad, och där fanns också den trevliga restaurang vi åt lunch på.

Läser vidare i  Durrell´s ”Bitter lemons” och skrattar högt åt skildringen av husköpet och förhandlingen innan allt är klart. En välskriven bok, den inleds med orden ”detta är ingen politisk bok”, men det är klart att den är, eller åtminstone var. För mig är den spännande att läsa idag, femtio eller flera år sedan den skrevs. Idag, när världen fortfarande ser ut som den gör här, och livet fortsätter att krossas av krig och religion och girighet bara tvärs över det hav jag ser ut över varje morgon just nu.

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Flamingos i Larnaka

  1. Viveka Roger skriver:

    Hej på er! Ha en underbar tid på Cypern och hälsa Barbro med många, många kramar.
    Puss på er/Viveka

    Skickat från min iPad

    • beskrivarblogg skriver:

      Hej du – vi har det så bra, idag blåst men med poncho över axlarna sitter jag strax ute, Barbro åker och kollar på utgrävningar på ett ställe som jag inte kan stava till – och jag stannar hemma idag – kramar till dig/Margareta och Barbro hälsar förstås!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s