Rural village

Idag den femtonde mars has det någon sorts militärövning över våra huvuden här i Maróni. Helikoptrar och ett fartyg på havet. Syrran gör aubergine kebab i köket, jag sitter vid datorn. Vi har det skönt trots påminnelser om krig och elände. Fåren betar inom synhåll, deras bjällror hörs när helikoptrarna försvinner för en stund. Solen gömmer sig och kommer fram. I morgon far vi till vännen i Nicosia, och på lördag åker jag hem till Sverige igen.

Gårdagen tillbringade vi i bil på slingriga bergsvägar och åkte till Foucardi (eller så), en by med mycket gamla restaurerade hus som under turistsäsong visas, vi kunde bara beundra utifrån. Otroligt vackra stenmurar, förvildade blommor och några katter. God lunch i det enda lilla ställe som tillhandahöll sådan. Här finns så mycket att se, två veckor förslår inte långt. Jag litar på att syrran hinner med en hel del och kan dela med sig småningom.Blomsteräng som var vackrare i verkligheten än här!

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s