Vad göra i april?

Vad ska jag göra i april? Den frågan ställde sig Agnes när hon satt vid köksbordet och var totalt uttråkad. Vad ska jag göra i april?

Varför vänta till april kan någon undra – därför att hon har tjugofyra kronor i plånboken och ungefär detsamma på bankkontot, är Agnes svar. Utan pengar kan hon inte göra någonting. Hon kommer att överleva till april, frysen är full och hon har vin, gin och Marezzo. Diverse nödvändigt även i kylen. Och ljus, te, kaffe och kattmat. Så överlevnad är inget problem. Eller så är det just det som är problemet, att hon faktiskt hela tiden överlever, utan att känna att hon lever. Det är fullt tänkbart att henne Dry Martinis bidrar till överlevnaden, men knappast till livet.

Åter till frågan. Om hon får skatteåterbäring  före påsk ska hon främst betala momsen som ska vara betald senast i början av maj. Och köpa en kattlucka. Vimsan behöver kunna komma och gå som hon vill, och inte som Agnes vill. Den än så länge icke levererade elräkningen för drygt tre år tänker hon glömma för ögonblicket.

Hon kanske ska åka Finlandsfärja och sitta och skriva i ett hörn, medan hon betraktar folket. Nu tror hon i och för sig inte att folket på en färja är så kul att titta på, men några uppslag kanske hon kan få. Ungefär som när hon satt på Danderyds sjukhus för ett par år sedan och funderade kring alla som rörde sig där. Då väntade hon på mannen sin. Det gör hon inte längre.

Låter inte alltför inspirerande… Vad skulle vara roligare? Agnes inser att hon behöver möta andra och lite okända människor, behöver vara i annan miljö än den vanliga. Hon krymper där hon är ensam till vardags, låter sig krympa. Ingen annans ”fel”, enbart hennes eget kraftlösa val.

Några större vidlyftigheter tillåter inte hennes ekonomi. Hon kanske ska bjuda in någon av sina vänner att komma på besök? Enkel mat, vin och skrivande, hon har köksbord och stort skrivbord i ett av de andra rummen. Våren är vacker här vid sjön, och ån. Lagom mycket samvaro för att inte slita på Agnes sällskapsovana nerver, promenader i omgivningarna, läsande. Ingen teve, det har hon inte haft på flera år och saknar inte. Kanske någon som gillar att spela canasta, även om Agnes legat av sig och inte spelat på ett år. Någon som tål att Agnes inte vill prata hela natten, och kanske går och lägger sig när det passar henne, inte när det passar gästen. Hon har ju bilen, kan hämta och lämna.

Blir hon tillräckligt uttråkad gör hon något åt saken, hittar på något. Än är det mars, snart är det sommartid (framåt eller bakåt, ta fram solstolarna=ställ fram klockan har hon för sig att hon minns). Här på väg till soptunnan på ”vår” gata i Maróni.

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s