Inget för rökare

Agnes läser, men lägger ifrån sig boken som luktar rök. Hon fick häromsistens tre kassar böcker från ett hem där det har rökts. Och hon minns med förskräckelse hur den egna familjens gardiner såg ut där de låg i badkaret för skonsam tvätt – i en sörja av nikotin, någon gång på sjuttiotalet kanske. Usch, hur kunde hon? Och, tacksam att hon slutade röka för länge sedan. Hon har till och med glömt när. Hon rökte cigarrcigaretter bevars, ett försök antagligen att göra sig intressantare. Nu kan hon inte tänka sig att någonsin röka igen. En av de laster hon aldrig behöver bekymra sig om mera.

Vad övrigt att rapportera? Jo, hon har just gjort en Dry Martini, tre iskuber, ett par citronskalsflagor och tysk gin inköpt på Cypern, samt Marezzo. Det är enligt hennes förmenande den enda vermouth som duger. (Hittade inte bilden av mitt fina martiniglas, den här av det gamla stallet får duga.)

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s