Agnes läser, men lägger ifrån sig boken som luktar rök. Hon fick häromsistens tre kassar böcker från ett hem där det har rökts. Och hon minns med förskräckelse hur den egna familjens gardiner såg ut där de låg i badkaret för skonsam tvätt – i en sörja av nikotin, någon gång på sjuttiotalet kanske. Usch, hur kunde hon? Och, tacksam att hon slutade röka för länge sedan. Hon har till och med glömt när. Hon rökte cigarrcigaretter bevars, ett försök antagligen att göra sig intressantare. Nu kan hon inte tänka sig att någonsin röka igen. En av de laster hon aldrig behöver bekymra sig om mera.

Vad övrigt att rapportera? Jo, hon har just gjort en Dry Martini, tre iskuber, ett par citronskalsflagor och tysk gin inköpt på Cypern, samt Marezzo. Det är enligt hennes förmenande den enda vermouth som duger. (Hittade inte bilden av mitt fina martiniglas, den här av det gamla stallet får duga.)