Hugo

Varför skriva? I bloggens begynnelse skrev jag ”skriva för att leva – leva för att skriva”. Ambitiöst, kanske pretentiöst. Då var det så. Nu?

Kanske för att berätta att jag slängt soporna, och hämtat in ved. Klädde på mig dessförinnan.  Nu kaffe efter den tidiga morgonens te. Syrran har en inneboende i huset i Maróni, eller kanske en uteboende, Hugo. Vi träffades också när jag var där. Hugo är en söt liten ödla, där finns en med lång svans och en utan, Hugo är den med svans. Såg den första bofinken för i år härhemma.

På gården planteras halvvuxna träd längs den nya vägen från ån upp över det som tidigare var hästhage.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s