Agnes inser att hon berörs på ett sätt hon inte riktigt kan definiera av fredagens våldsdåd i Stockholm. En elvaårig svensk flicka och en svensk man, en brittisk man och en belgisk kvinna dödades, ett tiotal människor skadades. En gammal tiggande kvinna som befann sig på plats togs vänligt omhand. En polis hjälpte en annan tant över gatan. Och en uzbekisk man som skulle utvisas greps och förmodas vara ansvarig. Kanske hade han medbrottslingar, kanske var han enbart desperat, och galen. Ingen vet ännu.

Ett – hon är tacksam (glad är fel ord i sammanhanget) att det som kanske var en sprängladdning av något slag inte tycks ha fungerat.

Två – hon gläds åt myndigheternas kompetenta hantering av kaos, individers medkänsla, chauffören som varnade för vad som pågick, tycker illa om det lilla hon såg på teve av upprepade förmodanden och halvsanningar, är skrämd av vissa inlägg på till exempel Facebook där dådet applåderas.

Tre – hon får tankar om hur terrorism och offer är internationella, oavsett var de äger rum, vilka som utför dåden och vilka som drabbas. Hon ser hur det som hänt fördöms i omvärlden, hur man på olika sätt ger sitt stöd åt vårt land.

Fyra – hon kan aldrig förmå sig till att jämföra någons död med någon annans – eller med att landsbygden inte får det stöd den kanske borde ha – eller tycka att det är rätt när Sverige sänder tillbaka ungdomar till ett land som svenska medborgare varnas för att besöka.

Det som hände väcker många tankar, och rädslan lurade innan hon visste att alla ”hennes nära” var välbehållna. Andra människor fick andra besked. Nu handlar det om vad som händer härnäst, vilka krafter som ska stå starkare efter fredagens händelser.

Hatet eller kärleken? Modet hos oss alla att på de sätt vi kan stå emot och fortsätta hävda att Sverige är ett land som både har råd och lagar som välkomnar flyktingar och asylsökande. Ett land som bör se över det som kallas ”föreningsfrihet” och som utnyttjas i brottsliga sammanhang. Ett land som definitivt bör bli strängare i sin bedömning av så kallade ”återvändare”, utan att dra alla över en kam. Kanske är det också dags att omvärdera det vi stoltserat med så länge, yttrandefriheten. Idag kränks och hotas människor via sociala media och på andra sätt i yttrandefrihetens namn. Så ska det inte vara.